The Weeknd känns både påklistrad och gripande äkta

avNatasha Azarmi

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: Pressbild
Visuellt har The Weeknds inspirerats av Netflix-filmen ”Uncut gems” med Adam Sandler, där sångaren själv hade en gästroll.

ALBUM ”After hours” rymmer både smäktande r'n'b och radiovänlig pop.

Det råder ingen tvekan om vilken genre som passar The Weeknd bäst.


The Weeknd
After hours
XO/Republic/Universal


POP Oavsett om The Weeknd ägnat sig åt avskalade r’n’b-ballader eller Max Martin-producerad pop har musiken alltid genomsyrats av mörker och dekadens.

Faktum är att genren och begreppet ”dark wave-r’n’b” fick en ny innerbörd när sångaren slog igenom med den vemodiga mixtape-samlingen ”Trilogy” 2012.

Men när Abel Tesfaye träffade Martin tre år senare och släppte hitsingeln ”Can’t feel my face” gick musiken in i en ny fas. I texterna sjöng han fortfarande om att fylla sitt inre tomrum med tjejer, pengar och droger, men melodierna präglades av ett nytt radiovänligt eufori.

På ”After hours” sjunger han om det gamla vanliga. I ”Hardest To love” ber han om ursäkt för att han varit omöjlig att älska, i ”All alone” festar han bort dagarna i Las Vegas för att i ”Heartless” skylla sitt beteende på gammal hjärtesorg.

Men i musiken rör sig 30-åringen brett och blandar från hela karriären.

Han går från smäktande r’n’b till euforiska 80-talssyntar och välproducerade poprefränger. Han samplar Elton Johns ”Your song” i ”Scared to live” men inspireras i stället av The XX:s ”Intro” i titelspåret.

Även här är flera låtar (något för många) skrivna och producerade av Max Martin och den elektroniska popmusiken har en tendens att kväva Tesfayes talang. I flera låtar smälter den autotune-förvrängda rösten in bland de överväldigande ljudeffekterna.

Det ska låta coolt, men känns i stället som slöseri på en stark sångröst.

The Weeknd är solklart bäst när han går tillbaka till sina renodlade ballader och väljer viktigare saker att sjunga om.

Höjdpunkten ”Snowchild” handlar om prestationsångest och stora drömmar. ”I used to pray when I was 16/If I didn’t make then I’d probably make my wrist bleed”, sjunger han i sin starkaste sångprestation på senare år.

Här känns The Weeknds påklistrande mörker i stället gripande äkta.
BÄSTA SPÅR: ”Snowchild”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM