Genialiskt, Metallica

avMattias Kling

"Master of puppets" – då drar supergruppen igång ordentligt

1 av 3 | Foto: Magnus Wennman
JAMES HETFIELD omges bokstavligen av sina fans i Globen – den runda centrala scenen är ett genidrag, skriver Nöjesbladets Mattias Kling, men nackdelen är att konceptet även blottar brister.

Omringad av publiken är ryggen aldrig fri.

Utan ens en centimeter att gömma sig på tvingas Metallica till en närhet och öppenhet som avslöjar allt.

Även de skavanker som ändå finns där.

Mellan handen och pekfingret är upplägget lika självklart som snillrikt.

Sätt bandet i mitten av arenan, skär ner på dekor samt en stor del andra storlekstypiska effekter och låt setlistan variera tydligt från kväll till kväll.

Ett uppenbart genikoncept. Som också tyvärr kan slå tillbaka.

Intim känsla

För det är onekligen lyckat att placera attraktionen där alla kan se den. Där publiken – oavsett plats på golvet – lyckas känna intimitet och där aktörerna tvingas spela åt alla håll samtidigt.

Vilket Metallica också gör. Det är rakt igenom en fröjd att syna en grupp som trälar vitt och brett på samma gång, som inte tillåter ens en centimeter av den annars så opersonliga Globen att känna sig förringad och som tar det stora formatet som en utmaning i stället för en begränsning då det handlar om kontakt.

Den riktar uppmärksamhet uppåt och nedåt, bjuder in till höger och vänster. Och cirkeln runt svarar publiken på ett sätt som får till och med James Hetfield att öppna famnen och upphöja den till gruppens femte medlem.

Med andra ord – en struktur som torde stoppa fullträffen bland hundralapparna i bakfickan och ta med den på en ölrunda runt Medborgarplatsen.

Inga självklarheter

Men, som ni kan läsa här nedan, är repertoaren inte den dogmatiska parad av självklarheter som den brukar vara. Jag har svårt att förstå varför Bob Segers ”Turn the page” inte får vila på andra sidan millennieskiftet och om ”Death magnetic” ska beredas hela sex platser är såväl ”My apocalypse” som tidigare spelade ”The Judas kiss” mer spännande val än ”Cyanide”.

Det kan bli bättre än så här. Det vågar jag nästan ta gift på.

Metallica

Plats: Globen, Stockholm.

Publik: 16 245.

Längd: Två timmar och en kvart.

Bäst: Accelerationen från och med "Masters of puppets".

Sämst: Det går lätt att lägga ifrån sig "Turn the page".

ARTIKELN HANDLAR OM