Intim och förtrollande låtskatt av Neil Young

Av: Natasha Azarmi

Publicerad:
Uppdaterad:
Neil Young på 70-talet.
Foto: Gary Burden
Neil Young på 70-talet.

ALBUM Neil Youngs omtalade ”Homegrown” har fått se dagens ljus 45 år senare än planerat.

Uttrycket ”bättre sent än aldrig” har sällan passat lika bra.


Neil Young
Homegrown
Reprise/Warner


ROCK Neil Young är van vid att dra tillbaka färdiga album och lägga dem på hyllan. Arkivskivor har blivit en naturlig del av karriären. Utgåvor som ”Hitchhiker”, ”Songs for Judy” och ”Tuscaloosa” är bara tre exempel på senare år med material som har släppts flera decennier senare än planerat.

Och enligt Neil Young Archives, sajten där sångaren samlar hela sin stora diskografi, kommer ytterligare fyra album att få se dagens ljus i år.

Men historien om ”Homegrown” från 1975 är speciell. Problemet var inte Youngs missnöje med resultatet eller att skivbolaget hade ett annat album som de trodde mer på.

Det som skavde var de personliga texterna.

”Homegrown” handlar nästan uteslutande om uppbrottet med skådespelerskan Carrie Snodgress. Young och Snodgress träffades 1970 i vad som senare beskrivits som omedelbar kärlek. Men med tiden blev förhållandet allt mer turbulent och familjelivet kändes för överväldigande för Young, likaså tanken av att låta hela världen få ta del av musiken.

I stället valde han att släppa ett helt annat album, nämligen ”Tonight's the night” som kretsar kring vännerna Danny Whitten och Bruce Berry, deras drogmissbruk och död.

Med facit i hand är det enkelt att förstå varför. Där ”Tonight's the night” var en hyllning till vännerna dissekerar ”Homegrown” Neil Youngs egna misstag och brister som partner och pappa.

Texterna drivs av stor längtan och trasig självkänsla. Young gör sitt bästa för att navigera sig i sorgen. Hans desperation hörs tydligast i ”Try”, albumets rakaste spår: ”Darlin’ the door is open/To my heart and I’ve been hopin’/That you won’t be the one to struggle with the key”.

Musiken består nästan bara av Youngs raspiga röst, akustiska gitarr och munspel. Det låter helt olikt storsuccén ”Harvest” från 1972.

Höjdpunkten ”White line”, som redan finns i en mer fartfylld version på Crazy Horse-albumet ”Ragged glory”, träffar mycket hårdare som sårbar och avskalad ballad.

Här finns också en särskild stund som inte liknar något annat i Youngs repertoar. ”Florida” är en spontan inspelning där han sluddrigt, och förmodligen onyktert, berättar om en dröm där han blir anklagad för att ha stulit ett barn. Det är diffust och förvirrande men visar tydligt hur han mådde där och då.

En gång i tiden verkade Neil Young osäker på om dessa tolv låtar någonsin skulle släppas. ”Jag skäms för mycket för att släppa dem”, sa han till filmregissören och Rolling Stone-journalisten Cameron Crowe 1975.

Med tanke på att ”Homegrown” hör till det finaste och mest genuina han gjort får vi vara glada att han ändrade sig.


LYSSNA PÅ ALBUMET HÄR!


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:

LÄS VIDARE