Så bra var Håkan Hellströms smygpremiär i Berlin

MUSIK

BERLIN. Förra våren tog han Manhattan och den här kvällen tar han sannerligen Berlin också.

När Håkan Hellström smyger i gång sommarens stora äventyr på en kokhet tysk klubb sätter han så mycket känslor i rullning att golvet nästan skälver.

1 av 10 | Foto: Britta Pedersen
Håkan Hellström i Berlin.

När Håkan Hellström värmde upp inför sin Ullevi-dubbel med två kvällar på New York-klubben The Gramercy Theatre förra våren blev det två omedelbara klassiker. Så nu gör han om tricket på Heimathafen, en vacker gammal teater som blivit rockklubb i småhippa Berlin-stadsdelen Neukölln.

För att han kan, för att få testa sina låtar på ett litet ställe inför sommarens turné och, anar jag, för att han gillar Leonard Cohen. Det var Cohen som skrev låten ”First we take Manhattan” där resten av refrängen går ”then we take Berlin”.

Att även den här stan kryllar av svenskar hjälper förstås till och självklart har många fans, precis som i fjol, rest hit från Sverige. Inte minst från Göteborg.

Uppsluppet men tajt

Håkan ska ut på sitt livs turné i sommar. Två Stockholms Stadion och två Ullevi, och ytterligare tio stora konserter i Sverige och Norge däremellan.

Så det är klart han och bandet passar på att leka lite först.

Setet är uppsluppet och mer än lovligt spelsuget men snortajt. Jag hade både trott och hoppats på lite fler nyheter, möjligen håller Håkan på dem till premiären, men dramaturgi och låtval känns till rätt stor del igen från i fjol.

Det är kul att Erik Lundin, som ska värma upp på turnén, är med redan här och om jag får önska får han gärna vara med mer för det börjar spraka både när han gör sin egen musik med Håkans band och när han kommer in och fixar till ”battle of the ordkonstnärer” med Håkan i ”Kom igen Lena”.

Och som vanligt sopar Hellström och det nu för tiden närmast E Street Band-samspelta bandet bort alla tvivel så fort de fått varva upp ordentligt. LaGaylia Frazier får varje låt där hon tar plats att självantända.

Kan bli en strålande sommar

Upploppet spelar sig nästan av sig själv och publiken som givetvis har bestämt sig för att det ska bli en toppkväll eftersom de har åkt ända hit, är förstås på tå. Jag tror aldrig jag hört en mer högljudd Håkan-publik. ”Personligt Berlin-rekord”, som han själv säger.

Jag var för första gången faktiskt lite mätt på Håkan efter fjolårets Ullevi-triumfer och den lysande höstturnén. Den stundande sommarsvängen framstod rent av lite som overkill, som att Håkan ville mjölka sin popularitet på ett möjligen lite osunt sätt.

Men efter den här jublande galna kvällen blir det tydligt att han har massor av bränsle kvar att bränna.

Det kan bli en strålande sommar.

ARTIKELN HANDLAR OM