Local Natives bjuder på vackert vemod utan explosioner

Av: Joacim Forsén

Publicerad:
Uppdaterad:
dramatik Local Natives bygger upp dramatiska stämningar men nya materialet är inte lika spattigt medryckande.
Foto: Nora Lorek/Rockfoto
dramatik Local Natives bygger upp dramatiska stämningar men nya materialet är inte lika spattigt medryckande.

Local Natives har tagit ett rejält kliv framåt med färska albumet ”Hummingbird”.

Men live är det just de nya låtarna som håller Los Angeles-bandet tillbaka.

Local Natives och svenskarna har hittat varandra. En ömsesidig kärleksrelation som inte minst har blommat här i Göteborg. Från spelningen på Sticky Fingers 2010 och besöket på Way Out West samma år. I går berättade dessutom festivalen att amerikanerna kommer tillbaka till Slottsskogen i sommar.

Fler fans på plats

Just den omfamnande känslan från publiken är avgörande på Pustervik i kväll.

Det krävs fokus. För tre år sedan jämförde jag Local Natives med ett organiskt och levande 70-talsband men här är intrycket lite annorlunda.

Lokalen är större, det är fler fans på plats och tyngdpunkten ligger på bandets nya, mer återhållsamma skiva.

Behöver mer tid

Uppradade vid scenkanten med mikrofonerna limmade vid läpparna är melodierna och den överväldigande röstväggen fort­farande kärnan. Men det är mindre direkt. Bandet bygger snarare upp stora dramatiska stämningar än de utmärkande explosionerna. Det är vackert och vemodigt men inte lika spattigt medryckande.

Låtar som ”You & I”, ”Bowery” och ”Mt. Washington” övertygar redan. Men förmodligen behöver nya materialet, precis som på skiva, mer tid för att verkligen sjunka in i liveformatet.

Local Natives

Konsert på Pustervik, Göteborg. Publik: 750 personer, utsålt. Längd: 75 minuter. Bäst: Avslutande ”Sun hands” är förstås magnifik. Sämst: Det nya materialet är trögflytande live.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN