Varför har inte Kent låtit så här förut?

avMarkus Larsson

MUSIK


Kent - 999

ROCK Kent vågade vägra "Skavlan".

De fick helt enkelt inte spela i sju minuter.

Nya singeln "999" är 6 minuter och 57 sekunder. Det är ungefär tre minuter för långt för att Kent skulle få vara den obligatoriska musikavslutningen i tv-programmet.

Att låtar ska vara runt tre minuter för att fungera i hårt mallade tv-produktioner och radioprogram är fortfarande en oskriven regel.

Ändå är historien full av undantag – låtar som har blivit hits trots att de är betydligt längre än vad tv- och radioproducenter tror att publiken orkar med.

På 60-talet tryckte musikproducenten Phil Spector med flit en kortare speltid på The Righteous Brothers singel "You've lost that loving feeling" eftersom den, i en tid när tre minuter verkligen var lag för att bli spelad på radion, var 43 sekunder för lång. Inspelningen blev en listetta.

"Stairway to heaven" med Led Zeppelin blev i sin tur den mest efterfrågade låten på amerikansk radio på 70-talet, trots att den aldrig släpptes som singel och var över åtta minuter lång.

Queens "Bohemian rhapsody"  från 1975 är sex minuter och saknar refräng och innehåller ett operaparti. Men framför allt är låten den tredje mest sålda singeln någonsin i Storbritannien.

När publiken i allt större utsträckning konsumerar musik på Spotify och Youtube börjar det klassiska singelformatet på tre minuter att bli förlegat. Det borde vara kvaliteten som bestämmer längden, och inget annat.

Kents "999" verkar specialskriven för att inleda eller avsluta de kommande konserterna i sommar. Det är en fenomenal "hela-festivalen-knyter-näven-i-luften"-låt. Den förtjänar att bli lika älskad och stor som "747" och "Mannen i den vita hatten (16 år senare)".

Här packar gruppen ner synthar och trummaskiner och ersätter dem med hamrande arenapianon, gitarrer, tamburiner och trummor som rullar fram som virveln i Håkan Hellströms "Tro och tvivel".

Det låter som att Broder Daniel har köpt gymkort och skaffat glänsande Coldplay-muskler. Rockdramatiken har mer gemensamt med New Jersey än Eskilstuna eller Berlin.

Den generösa speltiden ger stort utrymme för Jocke Berg. Han kan skriva av sig ordentligt, utan att behöva sätta punkt. Orden forsar fram. Rösten är ledsen och uppgiven och ilsken och varm och sarkastisk.

Berg sjunger om den gråa medelåldern. Han står mitt mellan minnen från förr och framtiden, utan gamla ideal från 80-talet och fortfarande lika vilsen i sin medelklassångest.

Och "999" kulminerar i en perfekt sammanfattning av hur det känns att bli vuxen:

"De 999 saker jag aldrig skulle göra, de vägs upp av 999 värre saker jag gjort."

Det var inte länge sen som Kent släppte ett imponerande album ("Röd", 2009).

Men de har inte varit lika intressanta och engagerade och angelägna på många, många år. Musiken har fått blodsmak i munnen igen.

Varför har de inte låtit så här förut?

ARTIKELN HANDLAR OM

Skavlan

Kent