Mark Knopfler gör precis som han vill

Foto: Derek Hudson
Kul pressbild, Mark.
MUSIK

ALBUM Mark Knopfler har ingenting att bevisa. Det är bra för hans musik.


Mark Knopfler
Down the road wherever
Virgin EMI/Universal


ROCK/FOLK Nästa år fyller Mark Knopfler 70. Ända sedan Dire Straits debutalbum 1978 har han varit sällsynt framgångsrik, även som soloartist. Som producent och gitarrist har han jobbat med alla från Bob Dylan till Tina Turner.

Uttrycket influerar alltjämt nya band – lyssna bara på till exempel The War On Drugs – och britten vet att han sitter på tillräckligt med klassiker för att säkra den världsturné som tar honom till Globen och Scandinavium i juni.

Så när det är dags för nionde soloalbumet har han råd att göra precis den platta han vill. Och gör det.

”Down the road wherever” rymmer knopflerska twistar på vindpinad folk, New Orleans-funk, nattlig jazz och mogendisco, samt givetvis en del ”Brothers in arms”-blå pop. Lyriken blickar gärna mot ungdom och tidig karriär men en av de finaste låtarna, ”My bacon roll”, handlar om en smörgås.

Det är hur moody och icke-extrovert som helst. Men den som lyssnar hittar en hel del skönhet, visdom och humor i de här välinspelade sångerna.

Och i milt bossapoppiga ”Heavy up” deklarerar Knopfler stilla hur lite han bryr sig om att för femte decenniet i rad bli kallad inåtvänd buttergubbe: ”Why should I lighten up for you if you can’t heavy up for me?”
BÄSTA SPÅR: ”When you leave”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ARTIKELN HANDLAR OM