– Jag skriver mina låtar på muggen

Andreas Johnson är comebacksugen

MUSIK

Vår ”liebling” är tillbaka.

Med ett gäng låtar han suttit och tryckt ur sig på dass ska han erövra världen. Igen.

Puls mötte comebacksugna Andreas Johnson.

Foto: Stefan Mattsson
Andreas på muggen.

Årets Rockbjörnsgala blev på sätt och vis historisk för Andreas Johnson.

Efter ett års tystnad ställde han sig på Cirkus scen och rev av låten ”Shine” från nya albumet ”Deadly happy”. Första livespelningen sen oktober 2000.

– Och jävlar vad man har saknat det! säger Andreas dagen efter galan.

– Det är det som är energin, det är det som får en leva och gå på. Det är livsfarligt att hålla upp för länge.

Hörde du vad Ola Salo skrek till dig i går på galan? (”Andreas Johnson är sååå jävla snygg!”)

– Ja, han är skön Ola, säger Andreas och skrattar.

– Första gången jag träffade honom försökte han hångla upp mig. Det var faktiskt i Aftonbladets trailer på Hultsfred för två år sen. De hade inte gett ut nån platta än men var där och spelade. Vi blev presenterade för varandra och han bestämde sig tydligen för att hångla med mig. Men han lyckades inte. Inte den gången i alla fall.

Vad tänkte du då?

– Jag tyckte att det var en jävla skön snubbe.

Så du blev inte rädd?
Jag har alltid varit väldigt fysisk med mina killkompisar.

– Nej.

Nu måste jag bara fråga: Är du bisexuell?

– Nej, absolut inte. Däremot har jag alltid varit väldigt fysisk med mina killkompisar och det kan säkert uppfattas som konstigt av människor med bögnoja. Och jag trivs otroligt bra i homosexuella människors sällskap, framför allt när man går ut på klubbar och barer. Men jag tycker nog lite för mycket om det motsatta könet.

OK, grabbar. Gör er inget besvär. Andreas Johnson är och förblir tjejgodis. För visst är det snyggingen, sexsymbolen Andreas som många av oss kommer ihåg från genombrottet för några år sen. En kille som man vill krama. Eller hångla upp mot en vägg, som Ola Salo ville.

Och så monsterhitsen ”Glorious” och ”The games we play” förstås, som gav honom topptio-placeringar på Englandslistan, nomineringar till MTV-priser och försäljningssuccé i hela Europa. Stort.

Nu är han tillbaka. Och förväntningarna på uppföljaren ”Deadly happy” är nästan otäckt höga. Men Andreas försöker hålla sig cool.

– Det är bara att lita på intuitionen och instinkten, det går inte att bli beräknande eller smart utan man får köra på känslan. Antingen går det hur bra som helst, eller så går det mindre bra.

Är du inte rädd för att bli besviken?

– Jag kände ingen press när jag skrev låtarna, men jag märker att folk förväntar sig att jag ska toppa nånting. Själv är jag nöjd med att ha levererat en jävligt bra skiva. Det är bara att ge sig in i matchen?

I vilka sammanhang har du skrivit låtarna?

– Det har varit på rätt olika ställen. Allt från turnébussar till hotellrum till hemma. De bästa låtarna har jag skrivit på muggen, faktiskt.

Jaså?

– Ja, toaletten är bra, då har man en skön paus och så brukar det vara jävligt bra akustik också. Det är alltid en fröjd att sitta och sjunga på muggen, jag försöker ha gitarren stående därinne.

Nån särskild låt?

– Jag tror att titelspåret ”Deadly happy” fick sin födelse på muggen faktiskt.

En låt som handlar om lycka, berättar Andreas.

– De där korta sekunderna i livet när tiden står still, när allting ”makes perfect sense”. Man har dem då och då, men vet aldrig när de kommer. Det kan vara på scen eller i en sexuell relation.

Vad handlar dina andra texter om?

– Väldigt mycket relationer. Att försöka hålla fast vid en relation, inte för att den är så bra, utan för att det är det enda som finns. Allt som har med kärlek, liv och passion att göra.

Är du bra på relationer?

– Nej, jag blir bara sämre och sämre, säger Andreas.

– Jag var rätt bra tidigare, de första tre relationerna var såna där riktigt långa på sju, tre och två år.

Sambo?

– Ja.

Förlovad?

– Ja.

En av Andreas tidigare flickvänner heter Sophie Zelmani.

– Vi var tillsammans något år precis när hon slog igenom.

– Vi gick faktiskt i samma plugg på gymnasiet och sedan träffades vi igen efter några år.

Var det henne du var förlovad med?

– Ja det var det faktiskt.

Det var mycket snack om att du var singel då när du hade ditt genombrott.

– Ja, där ser du hur dålig jag är, det är två år sedan. Jag är helt värdelös! säger Andreas och skrattar. Självklart har jag träffat tjejer sen dess, men just nu är det tomt. Vi får se, jag letar fortfarande.

Hur har succén med förra albumet påverkat dig? Är du rik?

– För första gången i mitt liv har jag en lön som jag kan ta ut, jag har aldrig haft ett fast jobb tidigare, så det känns skönt. Men jag har inte köpt någon ny lägenhet eller bil eller flashiga stereoprylar. Jag lever nog ännu mer spartanskt än jag gjorde för ett år sedan, faktiskt. Däremot har jag rest mycket.

– Jag lever nån slags sjömansliv fortfarande. Så rent privat har jag inte hittat någon stabilitet, nånting som håller mig kvar. Det skulle vara underbart att skaffa sig en fast plats där man känner att man hör hemma. Och ha ett förhållande, en relation som håller.

Det lär dröja ett bra tag innan Andreas Johnson skaffar villa och vovve. I vår drar han ut på klubbturné, i sommar blir det festivaler och sedan väntar övriga Europa och USA till hösten. Kanske har han en ännu större succé på gång. Kanske var ”Liebling” en engångsföreteelse.

Det hänger tydligen på muggen.

Rocktoaletter vi aldrig glömmer

Anna Hansson