– Vi var så jävla trötta på imagen

Suede har varit uträknade förr

Suede
MUSIK

Publiken har ännu inte sagt sitt. Men det har Sveriges kritikerkår och den har inte varit nådig mot Suede och albumet ”A new morning”. Men det är med det som med kärleksrelationer, slutet kan vara början på nåt bättre.

Brett Anderson & co vet det. De har varit uträknade förr.

Som när Bernard Butler, den briljanta gitarristen som skrev de två första albumen tillsammans med Brett, knallade ut ur studion mitt under inspelningen av ”Dog man star” (1994) för att aldrig återvända. Det är de senaste tio årens mest uppmärksammade och överraskande avhopp. Suede hade vid det laget, efter ett prisbelönat och hyllat debutalbum, röda mattan utrullad framför sig och på vardera sidan stod publiken med utsträckta händer och ville ha mer, mer, mer.

Saken har fått förnyad aktualitet sedan Bernard i brittisk press sagt att han vill jobba med Brett igen.

– Det är synd och skam att det tog honom åtta år att inse att han begick ett misstag. Du vet, du kan inte bara komma åtta år senare och tro att du kan ta vid där du slutade. Han skulle aldrig lämnat bandet.

Då trodde alla att det var slutet.

– Ja, verkligen. Vi var avskrivna av alla. Grejen är, att när man är på botten så har man liksom inget val, man tvingas till att bli optimist. Så när det här hände tog vi bara tio låtar, gick in i studion och gjorde”Coming up”, ett medvetet poppigt album. Vi var så jävla trötta på vår image, att ses som moderna motsvarigheter till grubblande opiumrökare från 1800-talet, säger Suedes basist Mat Osman.

”Coming up” var en succé världen över, utom i USA som aldrig förstått sig på Suede, och sålde i drivor, långt bättre än de två första albumen. Vem hade trott det? Ingen.

Helt säkert inte Bernard Butler, som i samma veva såg sin solokarriär krascha innan den ens lämnat marken.

– ”Coming up” är min favoritplatta. Dels är det ett storartat album, dels gav det mig tillfredsställelse att visa att alla hade fel som sa att vi inte kunde existera utan Bernard, säger Brett.

”A new morning” är en syskonskiva till ”Coming up”. En samling enkelt klädda popsånger.

Man kan ogilla eller gilla den – brittiska recensenter har överlag varit mera positiva än de svenska – men man kan inte säga att resultatet är spännande, överraskande. Låtarna på ”A new morning” vandrar på redan upptrampade stigar och tanken på en platta till i samma stil om två år? Inte kul.

Det är svårt att se dem överträffa den gnistrande popen på ”Coming up”. Svårt att se dem överträffa det tragiska, kalla, mörka, poetiska och romantiska landskap de målade upp på ”Dog man star”. Svårt att se dem en gång till gjuta nytt liv i den glamrock David Bowie skapade under tidigt 70-tal, som de gjorde med sådan bravur på sitt debutalbum.

Svårt att se en framtid för Suede.

Men kanske finns den. Och kanske heter den Bernard Butler. Om han återvänder skulle alla dörrar stå vidöppna.

– Visst tänker jag ofta: Vad hade hänt om han inte lämnat bandet? Vi gjorde ju några storslagna album tillsammans, säger Brett Anderson.

Arkiv Suede

Tore S Börjesson ([email protected])