Helsingborgsrock för hela världen

MUSIK

De bor inte i Amerika, utan i Helsingborg. Än så länge i alla fall.

För först ska The Sounds bli profeter i sitt hemland.

Foto: Stefan Mattsson
Helsingborgare med smak för röj. The Sounds är från vänster: Jesper Anderberg, Johan Bengtsson, Maja Ivarsson, Felix Rodriguez och Fredrik Nilsson.

En singel är en singel för att den utan omvägar lockar till sång och dans. En singel får vara allting utom tråkig. The Sounds tar inga omvägar och de är inte tråkiga. ”Living in America” är redan en fet hit och allting talar för att nästa singel – ”Seven days a week” – också blir det.

– Tanken med plattan var att göra elva singlar, säger gitarristen Felix Rodriguez.

De har jämförts med Blondie, det enda av banden från New Yorks punkvåg på 1970-talet som blev kommersiellt stora, och det kan man förstå. I likhet med Debbie Harry ser Maja Ivarsson ut som en thrashig version av Marilyn Monroe i stilettklackar omgiven av trådsmala popsnören.

Också Blondie ansåg att varje album borde innehålla så många singlar som möjligt.

Men Sounds blandning av kaxiga gitarrriff, poppiga refränger, punkattityd och dansrytmer har än mer att göra med Billy Idol. Ta bara och lyssna på nämnda ”Seven days a week”.

– Billy Idol var min första idol. Var helt förälskad i honom. ”Rebel yell”-plattan är helt fantastisk, säger Maja Ivarsson.

– Han gjorde också musik som var helt rak, ingenting onödigt var med, säger Felix Rodriguez.

The Sounds bildades 1998 i Helsingborg. Det började med att Felix Rodriguez stötte på basisten Johan Bengtsson på gatan. Det slutade med en överenskommelse:

– Vi bildar ett band.

Johans granne Fredrik Nilsson kunde spela trummor och så var han med. Maja Ivarsson gick i samma klass som Felix på gymnasiet och så var också hon med. I ett tält på Hultsfredsfestivalen hittade de Jesper Anderberg, okej, han fick sköta syntarna.

Det tog ett tag för dem att komma på att den kortaste vägen mellan två punkter är en rät linje. Tog ett tag att inse att ett album bör bestå av elva singlar.

– Det var för några år sen och vi var i en studio för att spela in demos på två låtar och det blev skitdåligt. Så det var bara: Okej, nu vet vi hur vi inte ska låta, nu skalar vi bort och gör nåt gladare och börjar skriva på ett annat sätt. På så sätt utvecklade vi vår stil, säger Felix Rodriguez.

– Det lät röv. Från den stunden var det ajöss till låtar på sex minuter med långa intron. I stället körde vi i 190 och de låtar som tidigare varit på sex minuter blev kanske 2 minuter och 57 sekunder, säger Maja.

I samma veva släppte hon gitarren och började dansa, stagediva, klättra på monitorer, välta trumset, gå bärsärkagång i största allmänhet och varje spelning blev till nyårsafton klockan 12.

Det handlar om att ta ansvar för sin publik, att bemöda sig om att skapa fest.

– En redan känd och stor artist som Bruce Springsteen går folk och ser till viss del bara för att se honom. Det blir en upplevelse i sig. Vi måste se till att publiken har roligt, säger Jesper Anderberg.

Maja Ivarsson nickar instämmande men menar att partyt blir till av sig självt.

– Jag älskar att spela live. Det är en kick. Trivs så jävla bra på scenen att det är helt galet. Jag tror att vår glädje smittar av sig på publiken. Man har ju sett band som inte verkar ha kul och, jag menar, hur fan ska då publiken kunna ha kul?

En sak är säker: när Sounds för ett tag sen lirade på Inkonst i Malmö smittade det av sig på Ola Salo.

– Han kom fram och sa: ”Jag såg Kiss 1997 och det här var en sån bit därifrån”, säger Felix Rodriguez och skrattar.

– Till mig sa han: ”Fan, jag önskar att jag hade varit dig.” Jag sa: ”Ola du klarar dig ganska bra på egen hand, du behöver inte vara mig.” Han är ju en stor personlighet i sig själv och en bra frontfigur för The Ark. Men det var en fantastisk komplimang, säger Maja Ivarsson.

Ja, folk går i gång och gigen har utvecklats till allt vildare fester. Nyligen tog bandet kontakt med sitt bokningsbolag och bad dem ringa upp de lokala arrangörerna landet runt och säga till om att kravallstaket vore en utmärkt idé.

– De trodde oss inte. De trodde vi skämtade. De hade aldrig sett oss. Men det kan bli vilt, folk har slagit sig. På ett ställe satt en kille i rullstol längst fram och folk stagedivade på honom. Vi tog upp honom och satte honom på scenen bredvid trummorna, säger Jesper.

Bland dem som uppmärksammat The Sounds potential finns James Iha, före detta gitarrist i Smashing Pumpkins, som grundat och driver skivbolaget Scratchie. Det ligger under storbolaget Warner i USA. Sounds ligger på Warner i Sverige och James Iha stod i publiken när Sounds nyligen lirade på rockklubben Debaser i Stockholm. Ni fattar. Går allt på bästa sätt kan Sounds verkligen bo i Amerika en dag.

Tills vidare bor de i Helsingborg och jobbar vidare på att erövra Sverige.

– Man vill ge andra vad man själv ville ha: en ny idol, en ny grupp som man inte hört innan och som bara är jävligt bra, som man kan följa från starten till de är gamla gubbar. Ungefär som när min mamma nyligen sa till mig: ”Jag såg Bruce Springsteen första gången han var i Sverige.” Det är det jag känner: man vill ha en idol som man kan följa genom en lång karriär. Det är få nya band som har lyckats med det, säger Jesper.

Lyssna på låtar från skivan:

Tore S Börjesson ([email protected])