Cool, snygg och en jävel på piano

Alicia Keys är prinsessan av soul

MUSIK

Hon gillar att ta initiativ och snubbar med självförtroende. 2001 års största artistgenombrott är tillbaka med en ny platta. Puls Martin Gelin har träffat prinsessan av soul – Alicia Keys.

Foto: BMG
Liten, men en av de största.

Alicia Keys kan sjunga.

Tjejen har soul.

Man kunde önska att det inte vore särskilt anmärkningsvärt.

Men i en tid då allt fler sångerskor verkar växa ut från det där Celine Dion-trädet som planterades av någon dokusåpaproducent i slutet av 90-talet är det en uppenbarelse att träffa på någon som verkligen vet hur man sjunger. Någon som vet vad soulmusik är.

Jag hade länge tvekat om Alicia verkligen hade någon talang. En cool, snygg tjej med integritet, som lyssnat lika mycket på Biggie som Beethoven och skriver alla sina låtar själv och dessutom är skitduktig på piano -det lät lite för bra för att vara sant. När som helst väntade man sig att Milli Vanilli-gubben bakom henne skulle dyka upp och avslöja sig.

Men nu sitter hon plötsligt bara tre meter från mig, vid sitt piano, och när hon öppnar munnen låter det alldeles fantastiskt.

Hon gör en liten akustisk konsert i sin skivstudio - någon slags tv-inspelning - och det känns som en 2000-talsremix av allt man någonsin drömde att soulmusik var på 70-talet. Hon har en elegant bakgrundskör i matchande kostymer (vokalgruppen The Moments, om någon minns dem), gör varma, melodiösa, vackra soulballader och några coverversioner av gamla favoritlåtar. Hennes röst hoppar mellan de högsta Mariah Carey-pipen och det mörkaste, bittraste bluesmumlet och jag vet inte en enda soulsångerska i dag som skulle kunna överträffa det hon gör just där.

- Ända sedan jag var liten har gammal soul varit den musik som ligger mig närmast hjärtat. Marvin Gaye, Aretha Franklin, Donny Hathaway” åhh, säger hon passionerat och låter precis som i sin trånande nya singel ”You don”t know my name”.

Under hösten har Alicia jobbat ihjäl sig för att få färdigt sin nya skiva, ”The Diary of Alicia Keys”. Efter den vansinnigt omtyckta debutskivan, ”Songs in A minor”, som sålt över sju miljoner exemplar och fått massor av Grammys, är förväntningarna förstås enorma. Det var en skiva som förändrade hela hennes liv över en natt. Hon gick från att vara en vanlig New York-brud som pluggade på college och bodde i studentkorridor, till att bli 2001 års största artistgenombrott.

- Jag pluggade på universitet här i New York precis när allt började hända för mig. Efter några månader var hela mitt liv förändrat och nu kan jag knappt minnas hur min vardag såg ut förut.

Saknar du aldrig att bara få vara en vanlig tjej som går i skolan?

- Jo, ibland saknar jag verkligen college och alla klasskamrater jag hade där. Jag kan fundera på hur det skulle vara om jag inte haft musiken, utan levde som jag gjorde då, hela studentlivsstilen liksom. Men jag har fortfarande kvar mina riktiga vänner från den tiden och trots allt som hänt tycker jag att mitt liv är ganska normalt.

Det är torsdag, klockan är ett på natten och du sitter på ett hotellrum och gör intervjuer.

- Well, det är väl normalt? Nej, men ärligt talat, hur ska jag kunna klaga på det. Det här är allt jag någonsin drömt om.

Hur hanterar du all press på dig inför nya skivan?

- Jag känner faktiskt inte så mycket press. Den största press jag känner kommer från mig själv. Den största utmaningen är att undvika göra saker jag inte kan stå för, att svika mig själv. Varje dag måste jag fatta stora beslut om vem jag egentligen vill vara, min identitet sätts verkligen på prov av det. När allt blir för tungt och jobbigt så väntar jag med musiken och går ut och gör något annat. Tar en promenad, går och ser en film, hänger med polarna eller min familj. Då blir man påmind om vem man egentligen är, jag är

Alicia och inte någon popstjärna.

I din nya singel ”You don”t know my name” sjunger du om att vara servitris och ragga upp en av dina kunder.

- Mm, det är en sång om den där första pirrande känslan när man precis spanat in någon man är attraherad av och börjar fantisera om vad han heter, hur hans röst låter, hur han luktar, vad vi skulle göra om vi gick på en dejt. Man drömmer sig i väg i tankarna, men sedan kommer man på att man inte ens vet vad han heter.

Händer det dig ofta?

- Inte så ofta, det krävs en del för att en kille ska väcka min uppmärksamhet. Men när det händer är det fascinerande hur hjärnan bara slutar funka och man får helt knäppa idéer.

Men när det händer har du inget emot att vara den som raggar?

- Nej, jag har inga problem med att vara den som tar initiativet. Men jag måste veta att det är värt det. Det måste vara en snubbe med bra självförtroende, som är trygg i sig själv liksom. Och han måste vara smart, ha något att säga.

Är du fortfarande ihop med pojkvännen som du sjöng om på förra skivan?

- Ja, vi har varit ihop i snart sex år.

Ska ni gifta er?

- Jag vet inte om jag är redo för att gifta mig redan. Men han är väldigt snäll mot mig, väldigt omtänksam.

När du ser tillbaka på de senaste tre åren i ditt liv, har allt blivit som du trodde?

- Jag är väldigt glad över att det har gått så bra. Men det har förstås inte varit problemfritt. Jag har utstått många jobbiga problem. Gjort många misstag. Men nu har jag lärt mig hur den här branschen fungerar och hur viktigt det är att lära sig våga säga nej.

Alicia Keys har rätta looken

ARKIV: Alicia Keys

Martin Gelin