Hellacopters går mot strömmen

Tufft rockklimat stoppar inte Sveriges mesta rockband – nu drar de på turné

Foto: Urban Andersson
Nickes bästa överlevnadstips på festival: – Åk inte dit tidigare än du måste, och stick så fort det är färdigt. Men antingen gillar man det eller inte. Och gillar du det inte så hjälper inga tips – då är det bättre att skita i att åka.
MUSIK

Rocken är död.

Åtminstone om man får tro albumaktuella Hellacopters.

– Det är skrämmande när 60-åringarna i Stones är världens största rockband, säger sångaren Nicke Andersson.

Foto: Stefan Mattsson

”Rock & roll is dead”. Titeln på Hella­copters alldeles färska album må vara självklar för vilket elektronikbaserat popband som helst. Men när avsändaren är ett av Sveriges mest utpräglade rockband finns en del att förklara.

– Det finns ett enda jättestort rock ’n’ roll-band, och de är 60 plus. Det säger ganska mycket om hur stendöd genren är. Rockband ska vara runt 25 år, vi är för gamla redan, säger Hellacopters frontman Nicke Andersson och fortsätter:

– Det finns inget utrymme för band i dag att utvecklas. Ofta önskar jag att man skulle få höra ett band göra sitt femte album, men det funkar inte så längre. Efter två plattor är banden borta.

Är det inte tråkigt att spela rock i det klimatet?

– Nej. Man kan se det på olika sätt, vi har ju inte så många konkurrenter, säger Nicke Andersson med ett skratt.

En av anledningarna tror han är de stora skivbolagens magra satsning på rockband.

– Bolagen har typ ett rockband var, som någon slags joker för att få kredd. Varför satsar de inte på fler när det finns så många bra rockband?

”Nya skivan är hårdare”

Titeln till trots är nya skivan fylld till brädden med Hellacopters karaktäristiska rock. Än en gång har Chips Kiesby producerat, men medlemmarna tycker att resultatet låter annorlunda.

– Förra skivan var nästan svulstig och på gränsen till pompös för att vara oss. Jag tycker att nya skivan är hårdare och mer torr än förra, säger Nicke Andersson.

– Vi ville inte upprepa oss. För att det ska vara kul för både oss och lyssnarna måste man utvecklas, säger Robert ”Strängen” Dahlqvist.

Hellacopters bildades i mitten av 1990-talet. Tio år senare, med nära tio album och drygt 40 vinylsjuor bakom sig, har de etablerat sig som ett av Sveriges mest pålitliga rock- och liveband.

Men att byta de små scenerna mot stora är egentligen inte Hellacopters grej.

– Jag tycker inte om de stora festivalscenerna. Rockmusik ska inte ses på det sättet, 40 meter till första raden och stora bildskärmar. Jag får alltid känslan av att publiken hellre vill se spelningen på en klubb, säger Nicke Andersson.

”Vi är lite nervösa”

Men i sommar ser det ut som om de får finna sig i jättescener och svåröverblickade publikhav. Förutom paketet ”Where the action is”, där Hellacopters får sällskap av The Ark, Moneybrother och Håkan Hellström, väntar en hel del festivaler. Både i Sverige och ute i Europa.

Hellacopters har valt att fuskstarta turnén med några klubbspelningar på Åland i helgen.

– Vi är lite nervösa. Fram till premiären har vi inte lirat live på ett och ett halvt år. Om vi inte hade spelat något innan skulle det första gigget vara på största scenen på Rock Am Ring inför 20 000 personer. Det är lite för läskigt, säger Nicke Andersson.

Tiden efter förra plattan ”By the grace of God” beskriver Nicke och ”Strängen” som hektisk. Enormt hektisk. Nicke bildade soulöverraskningen The Solution tillsammans med amerikanske sångaren Scott Morgon. ”Strängen” solodebuterade med sitt Thunder Express. Nicke turnerade med legendariska MC5 och ”Strängen” lirade med Diamond Dogs och Stefan Sundström.

– Jag ville mest ha något att göra. Skivbolaget frågade mig om jag ville göra en skiva, och jag tackade ja. Thunder Express var en kul grej, men har nog inte betytt så mycket för arbetet i Hellacopters, säger Robert Dahlqvist.

”Grymt skönt att ta ett steg tillbaka”

– Det viktigaste jag gjorde förra året var MC5-grejen, när jag bara spelade kompgitarr, säger Nicke Andersson. Det var grymt skönt att ta ett steg tillbaka. Det var jävligt roligt, men jag tror att den krea­tiva idioten uppe i huvudet skulle ruttna på det i längden.

Men var inte Solution också ett band där du klev tillbaka lite?

– Nej, det var nog bland det jobbigaste jag gjort. Försök samla ihop 15 personer till ett och samma rep, det går nästan inte. Och så flyger man hit en amerikan som är lite äldre och kanske känner sig lite utanför. Det var svårt, men jag är jätte­glad att jag gjorde det, säger Nicke Andersson.

Vad händer med Solution?

– Vi har nästan en hel skiva klar. Det ska bara läggas kör, blås och mixas.

Hur hinner ni med allt egentligen?

– Ja, jag fattar inte det. Meningen var att vi skulle ta det lite lugnt efter ”By the grace of God”-plattan, men jag tror att både ”Strängen” och jag har jobbat på något slags magsår, säger Nicke Andersson.

– Ett tag i höstas trodde jag att jag skulle kollapsa. Då var det Sundström, Dia­mond Dogs och min egen skiva. Mitt i det var det dags att göra demos till Hellacopters, säger Robert Dahlqvist.

Hur hanterar ni sånt?

– Det är svårt att stanna upp när man är så peppad på det man gör. Men ibland kan jag känna att om jag fortsätter som jag gör nu så kanske jag hamnar i närheten av ett läge där det inte går längre, säger Nicke Andersson.

– Det är så få förunnat att hålla på med musik och kunna leva på den. Därför vill jag spela så mycket jag kan. Det är det viktigaste i mitt liv, säger Robert Dahlqvist.

Men nu koncentrerar sig medlemmarna på Hellacopters. För trots att de dödförklarat rocken, att Wayne Kramer har bett Nicke att spela med MC5 igen och att Solution-plattan snart är klar är det rockbandet som ligger dem varmast om hjärtat.

Vänstrandet får stå åt sidan.

– Det primära för mig är Hellacopters, allt annat ser jag som en bonus, säger Robert Dahlqvist.

– Vi får väl se vad som händer med nya skivan. Om den totalfloppar och ingen vill se oss, så kanske Solutionplattan kommer tidigare, säger Nicke Andersson.

5 måsten...

Nicke Andersson om…

Joacim Persson