Prozac blev räddningen

Nu släpper Cajsa-Stina Åkerström ett nytt visalbum

MUSIK

Lyckopiller blev räddningen.

Tack vare medicinen Prozac har artisten CajsaStina Åkerström, 37, fått bukt på depressionerna.

-Förr fanns dagar då det var omöjligt att stiga upp ur sängen.

Foto: Lotte Fernvall
förändrad CajsaStina Åkerström visar sitt nya jag på plattan "De vackraste orden".

På den nya visplattan "De vackraste orden" möter publiken en mer harmonisk och ljus CajsaStina Åkerström. Efter år av depressioner har hon nu funnit balans i livet, tack vare Prozac.

-Medicinen har förändrat mitt liv totalt. Jag började med det i slutet av 90-talet. Det har tagit bort alla sociala fobier och gjort det möjligt att överhuvudtaget leva ett hyfsat liv.

Hur levde du innan?

-Tidigare kunde en ny dag kännas lika oöverstiglig som Himalaya. Att överhuvudtaget stiga upp ur sängen var en omöjlighet.

Inga rosa moln

Vad tror du depressionerna berodde på?

-I mitt fall är det nog största delen kemi faktiskt, jag kan se det både hos mamma och pappa (Fred Åkerström), och i generationer före dem. Pappa var ett stort nervknippe hela han.

Varför tror du lyckopiller är så tabu?

-Många snackar om lyckopiller med visst förakt. Men det är inte så att man befinner sig på rosa moln och går omkring och är hög. Det handlar om att kunna gå omkring och faktiskt tycka att det är helt okej att leva. Idag har jag balans och det är jag glad för.

Du är väldigt måttlig med alkohol?

-Ja, jag kan ta ett glas vin men dricker inte starksprit. Eftersom jag vet min mentala bild samt historiken i min familj. För pappa var ju alkoholen medicin. Rent instinktivt sedan tonåren har jag vetat att jag ska akta mig.

Många kriser

Du och din kille har varit särbo i snart tio år. Varför har ni inte flyttat ihop?

-Han är rätt mycket en utpräglad stadsmänniska och jag älskar att bo ute i naturen, jag behöver den friden. Det är klart att det inneburit många kriser men vi har tagit oss igenom det. Vår kärlek bygger väldigt mycket på vänskap och det är urstarkt. Vi har prövat att vara ifrån varandra men det går liksom inte.

Hur känner du inför familj och barn?

-Ja, det tåget har nog snart gått. Men det kanske inte är meningen att alla ska ha barn och det är okej. Jag kanske adopterar. Men jag har andra bebisar, mina låtar och skivor, så får vi se vad som händer. Just nu är det mycket kreativa planer som sätter krokben för det privata.

Karin Lindstedt

ARTIKELN HANDLAR OM