Bjuder upp till trivselkabaret

Slätstruken Amanda måste hotta upp låtarna

MUSIK

KALMAR. Hm. Då ska vi se. Amanda Jenssen. Gedigen rockutbildning. Skiva godkänd av svenska kritikerförbundet.

Dags för examensprovet: sommarturnén.

Mer drag, Amanda. Det vill recensenten Per Magnusson se från sångerskan.

Stackars Amanda Jenssen. Utråmad på förhand som hon är. Av kor.

Inramningen är mycket märklig. Bland kolonilotter och trött boskap ligger Springbreak – festivalen som har föga gemensamt med den amerikanska varianten.

Förbandet Fantomen uppmanar oss att dricka ordentligt. Han verkar slirig själv under svettig spandex.

Känns utstuderat

I guldglittriga strumpor, kritstrecksrandiga byxor och Wayfarers bjuder Amanda upp till trivselkabaret, snarare än rockkonsert. Handen på höften, håret på vift, men det känns utstuderat och fabricerat.

Dock. ”Numb” är en bitterljuv bit sjungen sittande på scenkanten med sänkt huvud.

”Amarula tree” en tralltrevlig sak.

”Suspicious minds” ett sympatiskt cover-alternativ till Fantomen. Ironiskt nog drar låten hem mest glass och goa applåder. Och inte ens det faktum att Amandas skjortknapp går upp kan trösta grabbarnas besvikelse över att sista låten heter ”Our last goodbye”. De vill ju höra ”Hallelujah”.

Det krävs ingen raketforskare för att räkna ut vad detta innebär. Amanda måste jobba hårdare för att hotta upp låtar stundtals slätstrukna som mormors manglade lakan.

FAKTA

➕➕Amanda Jenssen

Turnépremiär: Springbreak, Kalmar.

Publik: 1500.

Längd: 40 minuter.

Bäst: Krulltotten Wannadies-Per på gitarr.

Sämst: Det svala engagemanget.