”Jag har tagit riktiga skitjobb”

Titiyo är tillbaka

Foto: Foto: URBAN ANDERSSON
Titiyo 2001 när hon spelade in en video.
MUSIK

– Det kändes som jag stod utanför hela musikbranschen och tittade på.

En julshow och butikens billigaste synth räddade Titiyo tillbaka in i artistvärlden.

Nu skriver sångerskan för första gången på egen hand.

– Jag hade helt klart prestationsångest, säger Titiyo.

Foto: FRedrik Hofgaard
Med hjälp av en billig synth började Titiyo skriva egna låtar. ”Jag släppte inte in någon under den tiden. Inte ens min dotter hörde låtarna. Om någon skulle ha tyckt att det var dåligt hade jag antagligen tagit det så hårt att jag slängt ut synthen och börjat jobba med att köpa in kläder i stället”, säger Titiyo.

Titiyo bubblar av skratt. Gång på gång och som smittande klister mellan svaren.

Sångerskan sitter en trappa ned i den charmigt instrumenttrånga studion i Stockholm och berättar om sitt första studioalbum på sju år.

Hennes alldeles egna comeback. Visserligen gjord med hjälp av bland andra Goran Kajfes, David Österberg och Andreas Söderström.

Men ändå. ”Hidden” är Titiyos egen väg tillbaka in i rampljuset.

Sångerskans skratt ekar av lättnad mot de vita betongväggarna. Det är nästan två veckor kvar tills albumet når butikerna men lovorden har redan börjat sippra ut.

– Det känns så konstigt att sitta i intervju med Aftonbladet nu och höra att folk tycker att det är bra. Med varenda komplimang så känner jag att det får gå hur fan det vill. Jag är hemma, säger Titiyo.

Själv beskriver hon albumet som en askungesaga.

– Det kan mina vänner verkligen bekräfta. Hade du frågat mig för två år sedan om jag skriver låtar så hade jag sagt att jag inte kan skriva låtar.

Och inte bara det. För bara några år sedan var Titiyo inte säker på om hon ville fortsätta med musiken över huvud taget. Succén med ”Come along” – sångerskans samarbete med Jocke Berg och Peter Svensson från 2001 – gjorde att skivbolaget ville ha fram en snabb uppföljare.

Titiyo var inte redo. Och att få ihop låtskrivarduon igen var omöjligt.

Lösningen blev en samlingsskiva för att inte tappa fart.

”Jag hade inga gig”

– Jag vete fan om jag hade så jävla kul på jobbet då. Samlingsskivan gick så där halvbra och jag hade inga gig. Då tappade jag hela den där ångan. Och de där tankarna om framtiden kommer och går – ekonomin, bli gammal och pensionär. Vad fan ska jag göra då? Jag kan inte stå på Debaser och spela. Det funkar ju inte. Och går det inte bra på jobbet får man lite panik.

Samtidigt såg Titiyo hur hennes bransch ömsade skinn.

– Det kändes det som att jag stod vid sidan om musikvärlden. Att jag inte bidrog med någonting. Det dök upp ohyggligt mycket bra kvinnliga artister – Anna Ternheim, The Knife, Frida Hyvönen – tunga låtskrivare och bra röster. Har man rostat ihop lite och försöker få igång maskineriet igen så är det klart att det är ganska tungstartat. Jag hade helt klart prestationsångest.

Det låter som en ganska jobbig tid?

– Jag mådde ändå ganska bra. Jag hade häst, hade precis tagit körkort och körde omkring i Porsche. Men jag smet nog undan lite från jobbet. Jag tror att jag tyckte att jag kunde unna mig lite fritid och njuta lite. Nu fattar jag ju att det var för att undvika monstret  – en ny platta.

”Äckliga, kalla ljud”

Men du klarade dig ekonomiskt tack vare ”Come along”?

– Det var inga jättepengar men jag klarade mig några år på det. Jag har faktiskt lyckats hålla mig flytande genom åren. Ibland ganska precis. Men så har jag också tagit några riktiga skitjobb. Inga där jag inte har haft roligt, men i andra människors ögon kan det se rätt dekigt ut att gästa coverband i Sälen. Sånt gör inte Frida Hyvönen eller Hello Saferide. Men det har hjälpt till att betala hyran.

Vändningen kom hösten 2006.

Titiyo gjorde julshower tillsammans med bland andra Damn!

och Timbuktu och bestämde

sig för att ha roligt på jobbet igen.

– I den stunden gick jag ner till en musikaffär och sa ”jag kan inte ta ett ackord, jag vill köpa den sämsta synthen ni har”. Det blev en stor dansbandssynth med riktigt äckliga, kalla, dåliga ljud.

På turné i februari

Butikens sämsta synth har nu byggt grunden till ”Hidden”.

– Helt plötsligt satt jag med mina lurar på nätterna och gjorde låtar. Helt opretentiöst. Jag tänkte att det på sin höjd skulle bli några låtar att ge mamma i julklapp. Jag var tvungen att tänka så. Hade jag tänkt att det skulle bli en uppföljare till ”Come along” hade jag slängt ut allting.

Turnéplaner?

– Absolut. Nu är jag så jävla hajp på mig själv! Jag sticker ut i slutet av februari och då är det Titiyo, inte gäst-Titiyo.

Men innan dess återvänder sångerskan till den värld som

blev hennes räddning – julshowerna.

– Det är ganska kul men jag gör det också för att inte ha en ekonomisk tanke i vår. För att kunna göra små konserter och inte bli en slav under gigandet för att betala hyran.

FAKTA

Titiyo om ...

... samarbetet med Kleerup på ”Longing for lullabies”:

– Vi blev kompisar genom att han hängde lite med en kompis till mig. Sen tog jag med honom på ett gig, han spelade gitarr och så där. Han hade väl nämnt så där att jag kunde vara med och sjunga på någonting. Vid något tillfälle så stod han med gitarren och sjöng den där melodin och jag sa bara ”gud vad fint”. Sedan gick det ganska kvickt. Det var ju perfekt tajming alltså.

... att turnera med Kleerup:

– Det var jävligt kul. Att vara 40 år och vara ute på en liten indieturné med Kleerup – antingen tycker man det är fruktansvärt eller så tycker man det är hur kul som helst. Det var också skönt för mig att känna på turnélivet. Det är jättemycket party och så var det en rätt ung publik. Det är sån energi att jag hade glömt bort hur fantastiskt det är. Sen att sitta i gamla skitloger som luktar piss och gå på klockan två på natten – då frågade jag mig själv flera gånger: Vad gör jag här? Men jag höll min egen kontroll i kaoset.

... nya skivan:

– Flera låtar som handlar om skitkärlek. Sen är det några låtar om kärleksskit. Det är nog mest relationsstjafs. Som vanligt. Det är nog en del ord från mig som behövde komma ut på pappret. Jag är inte en sån som vågar göra en så här personlig skiva om jag inte blir tvungen. Och jag var nog faktiskt tvungen.

... åren kring ”Come along”:

– Det var ganska tufft ett par år med promotion och så. När det var färdigt var jag ganska slut, faktiskt. Skivan kom ut precis i samband med 9/11 och jag är fruktansvärt flygrädd. Jag flög ju hela veckorna i ett års tid. Att vara konstant rädd gör något med ens kropp. Jag var helt slut.

... skaffa fler barn:

– Jag skulle kunna tänka mig att ha ett barn till med någon som också vill ha barn. Jag är inte så sugen att jag skulle skaffa ett och ha själv. Jag skulle få panik att gå till dagis fem dagar i veckan. Att bli tvingad att följa ett system och att kliva in i normen. Men vad fasen, jag var på en hälsoundersökning och de kunde inte tro att jag var 41. Blir det så så blir det så.

1 av 3

Det här är jag

Namn: Titiyo Jah.

Ålder: 41 år

Bor: Norra Stockholm.

Familj: Dottern Femi, 16.

Yrke: Sångerska

Inkomst: 146 000 kronor.

Aktuell: Släpper ”Hidden” den 19 november – det första studioalbumet på sju år. I höst gör hon ”The show of christmas” tillsammans med bland andra Andreas Johnson, Di Leva och Jill Johnson. I vår åker Titiyo på en egen turné.

Vilket är ditt livs sämsta beslut?

– Att jag inte har lagt undan pengar. Jag har jävligt svårt att hålla i pengar, på det lilla planet. Jag slösar på skor och småsaker. I stället för att äta en råraka så ska jag ha den där dyraste biffen. Så har jag varit genomgående i mitt liv. Jag kanske hade haft ett sommarställe om jag hade sparat.

När grät du senast?

– För två månader sedan när jag såg en bild på ett barn i Sudan som har kollapsat av svält. Bakom henne står det en gam och väntar troget på att barnet ska dö. Jag hade inte sett den bilden förut. Jag var uppriven i flera dagar.

Vem var du i grundskolan?

– Titti. Titti ville helt klart vara Agnetha Fältskog med allt vad det innebar. Blond, blåögd söt och vanlig.

Största förlust i livet?

– Det känns lite som jag har förlorat Afrika och det känns väldigt sorgligt. Det var en stor del av mitt liv och jag var där flera gånger fram till 1990. Nu vet jag inte om jag någonsin kommer att åka tillbaka. Det känns fruktansvärt sorgligt om min dotter Femi inte får se Afrika. Sierra Leone var en idyll, men nu har det blivit så sargat.

Med vem firar du framgång?

– Med mina vänner.

Vad är det dyraste du har gett bort?

–Resor.

Vad ger dig ångest?

– Jag kan inte åka tunnelbana och jag måste droga mig när jag flyger. Och jag får ångest av direktsändningar. Jag kan få attacker av att jag måste gå. Och när jag inte kan det kan jag få panik.

Di tt livs största kärlek?

– Min dotter naturligtvis. Annars måste jag säga att mitt livs största kärlek kommer och går lite, haha.

Största musikupplevelsen?

– Den senaste är Feist på Cirkus. Jag visste inte vad det var, men Rebecka Törnqvist tvingade med mig. Jag sa inte ett ljud på hela konserten. Jag var helt förstummad.

Vad gör du när du är ensam?

– Tar det väldigt lugnt. Jag är bra på att kolla på tv och laga goda middagar till mig själv. Annars städar eller jobbar jag.