– Det var gnälligt

Pelle Almqvist om världsturnén, slitningarna inom The Hives och tankarna på solokarriär

Vårsolen kastar några blygsamma strålar på Pelle Almqvist, som slagit sig ner på en soffa vid Hornstull i Stockholm. ”Det verkar ha varit en jävligt lång och tråkig vinter för många människor här hemma. Jag tror vi behövs lite extra mycket nu”, säger han. I mars gör The Hives sina första spelningar i Sverige på länge.
MUSIK

Vintern tar aldrig slut, ekonomin är körd i botten och depressionen lurar runt hörnet.

Då återvänder The Hives till Sverige som räddande änglar.

– Det var dags nu, säger Pelle Almqvist.

Någon som minns The Hives?

Punkarna som satte Fagersta på världskartan har knappt synts till i Sverige sedan oktober 2007. Då släppte de skivan ”The black and white album”, packade sina resväskor och gav sig ut på en gigantisk världsturné.

Men med undantag för något enstaka festivalgig har bandet undvikit Svedala – fram till nu.

– Jo. Förr var vi själva väldigt irriterade på band som slutade spela i Sverige så fort de blev populära utomlands. Så det var dags nu, säger sångaren Pelle Almqvist när Nöjesbladet träffar honom på ett café vid Hornstull i Stockholm.

Efter 160 spelningar i jordens alla hörn tänker hans band avrunda sin gigantiska världsturné med en handfull gig på hemmaplan. Sen väntar en kort vända i Japan i början av april och sen arbetet med en ny skiva.

– Jag har lärt mig att aldrig prata om hur lång tid det kan ta. Den senaste månaden har vi i alla fall skrivit nytt material, det har varit jävligt roligt.

Alla i Hives har fyllt 30. Kommer det att märkas på de nya låtarna?

– Nej. Det skulle vara om man tröttnar på pubertal rockmusik, men det gör vi inte. Jag tycker fortfarande att Rolling Stones och Iggy Pop är energiska. Har man energin att göra en bra rockkonsert kan man hålla på hur länge som helst. Sen tror jag att det är bra för hjärta och lungor också, säger han och skrattar.

”Blev för stressigt”

Pelle Almqvist försäkrar att bandet är ”jävligt spelsugna” efter sin maratonturné. Men året som gick bjöd också på en hel del slitningar inom bandet.

– Slutet av sommaren och början på hösten var det lite gnälligt. Sommaren var så intensiv, vi tackade ja till väldigt mycket. Schemat blev för stressigt, säger han.

Kom det någonsin till en punkt där ni behövde en lång paus från varandra?

– Ja, så är det ofta. Så fort vi kommer hem efter en turné bryter vi helt kontakten. Sen efter två veckor börjar det läcka in lite kärleksfulla mejl, sen ringer vi varandra och kommer på att vi vill göra något igen. I slutändan är vi fortfarande bästa polare.

Vill inte skada Hives

Som gruppens sångare och ledstjärna får Pelle Almqvist ofta frågan om han har lusten att göra något soloprojekt vid sidan av The Hives. Och en renodlad Pelle-skiva är ingen omöjlighet i framtiden.

– Jag tror att det kan vara bra. Vår trummis Chris Dangerous jobbar med lite egna låtar vid sidan av, och det är inte omöjligt att jag också gör det. Men det måste göras med minimal skada på moderskeppet. Om jag gör en skiva med känsliga låtar måste folk ändå fortsätta fatta att jag är en tuffing (skratt).

Men vore det inte skönt att göra något helt annorlunda, typ en schlagerballad?

– Absolut. Problemet är ju bara att jag är en tuffing, det finns inga mjuka sidor.

Vad skulle det vara för musikgenre om du kör solo?

– Jag vet inte, kanske inte högljudd rock i alla fall. När jag växte upp lyssnade min farsa på frijazz hela tiden. Det måste vara tufft, men jazz kan ju vara tufft, visor kan vara tufft. Jag tycker inte om Stevie Wonder och The Beatles, det är för mycket musikalitet som kommer i vägen för känslorna. Jag tycker att saker går mer rakt in när det är

finesslöst.

”Göra folk lyckliga”

Trots att bandet har varit på resande fot det senaste året har den bistra ekonomiska situationen här hemma inte undgått dem. Pelle Almqvist blir ovanligt känslosam när han ska sammanfatta vad den kommande turnén betyder för honom och bandet.

– Det här är inte skitsnack, och inte för att jag är pretentiös, men folk blir lyckliga av det vi gör. Det är faktiskt en mäktig grej. Det verkar ha varit en jävligt lång och tråkig vinter för många människor här hemma. Jag tror vi behövs lite extra mycket nu. Nu ska vi ut och göra folk lyckliga!

FAKTA

Howlin’ Pelle

Namn: Per ”Howlin’ Pelle” Almqvist.

Ålder: 30. Bor: Stockholm.

Yrke: Artist:

Familj: ”Jag pratar inte om mitt privatliv”.

Inkomst: 428 808 kronor (taxeringsår 2008).

Aktuell: Sångare i The Hives som ger sig ut på en kort Sverigeturné.

om ...

... att spela live fast man är sjuk:

– Jag och (gitarristen) Vigilante Carlstroem blev väldigt sjuka i Kalifornien, vi hade 39–40 graders feber. Vigilante svimmade innan en spelning i Anaheim och fick åka till akuten. Men vi ställde ändå inte in, jag drog på mig gitarren och spelade i hans ställe. Att ställa in är liksom inte ett alternativ. Men det är klart, man kan ju fråga sig om det är så smart att hoppa upp och ner som en apa i en timme med 40 graders feber.

... bandets första turné i Sydamerika:

– Det var helt fantastiskt. Vi körde i Argentina, Chile och Brasilien. Vi ville inte åka till Colombia och Venezuela. Man vill liksom inte åka till ett land där kokain kostar fem kronor grammet. Ett slags kokainindex: om kokainet är för billigt bör man inte spela i det landet.

... att äntligen slå igenom i Frankrike:

– När vi började turnera på punknivå var Frankrike alltid sämst. Det var alltid tre dagar utan publik eller mat. Vi käkade en baguette med dijonsenap om dagen och spelade inför tre sura, haschrökande punkare. Men nu har vi fått ett break där. Jag vet inte varför, de ligger väl sju år efter eller nåt.

... att ha fans över hela världen:

– I Japan och Sydamerika möts man av hundra fans på flygplatsen. Sen när man kommer till hotellet har hundra till lämnat meddelande där de ber om ursäkt för att de inte kunde komma till flygplatsen. Vi har skapat något som folk över hela världen bryr sig om. Det är en mäktig känsla. Något man har skapat helt ur tom luft, från sitt pojkrum.

... att vara anonyma hemma i Fagersta:

– Det är väl därför en del av oss bor kvar där, det finns en skön baksida av Jantelagen. Folk hemma har inte tid att googla våra namn på nätet och se vad vi håller på med. De har ett skift på bruket de måste gå till.

... relationen med sin bror, gitarristen Nicholaus Arson:

– Vi håller oss ifrån varandra och bråkar med de andra istället. De första femton åren av våra liv slogs vi stenhårt med tillhyggen varje dag. Nu bråkar vi fortfarande stenhårt, men bara om kreativa beslut.

Datum

22/3 Helsingfors, Nosturi

24/3 Göteborg, Trädgår’n

25/3 Malmö, KB

26/3 Norrköping, Flygeln

27/3 Karlstad, Nöjesfabriken

28/3 Umeå, Umeå Open