Med Roland i centrum blir inget tråkigt

Foto: Foto: OLA ÅKEBORN
När Roland Järverup står på scen förvandlas han från blyg ensamvarg till en riktig showman. Och han backas upp av sitt band i glittriga kostymer.
MUSIK

ERINGSBODA. Roland står i rampljuset.

Då får den blyge värmlänningen en ny personlighet. En showman som är fräck i mun.

I slutet av en grusväg en bit bortanför Rävemåla ligger en ljuvlig dansbana vid en insjö och där står Värmlands stolthet Roland Järverup. Mannen vars vemodiga ensamhet väckte medlidande och generade skratt i ”Torsk på Tallinn” är plötsligt huvudperson.

Han har gjort en färsk cd med sitt dansband, och på turnépremiären har han ännu fler låtar i rockärmen.

Och anekdoter. Den annars så försynte Roland verkar ha förläst sig på skämtbitar i landsortstidningar. Annars verkar det som om Roland trodde det var ödeland mellan naveln och strumporna.

Showen överraskar

De buggsugna rusar upp på dansgolvet, och paren virvlar under Rolandz dryga timme på scen. Många står också och lyssnar.

Roland Järverup är normalt sett en osäker blomma, men Robert Gustafsson är en av Sveriges främsta och vet hur man intar en scen. Det blir aldrig tråkigt att titta, och här finns några showöverraskningar.

Astronautlook

Det blir Elvis och Chuck Berry på svenska. Sam Cooke via Flamingokvintetten. När Robert Gustafsson tar i med rösten låter han som brandchefen Greger kryddad med Sune Mangs. Men i en slick bugg som ”Upp till dans” lyckas han perfekt imitera en dansbandssångare.

Bandet är klätt i hiskeliga glänsande kostymer och ser ut som astronauter i ett barnprogram. När det är dags för ”Little sister” har också Roland fått en matchande dräkt.

Klockan är efter midnatt i Blekinge när det drar ihop sig till sista dansen med Rolandz. Han slutar med att gå ner till Thorleifs och sjunger med knuten näve. En effektiv premiär.

Vill man dansa kan man göra det. Vill man le finns det också mycket att bli pigg av.