En Air av cool elegans

MUSIK
Foto: Foto: Pär Hugo Kjellen
När Nicolas Godin vill att man ska vissla med i låtarna – då gör man det. Så charmad blir man av Air.

De flesta artister gör sig bra på tjusiga Berns, men lyxpop från Versaille passar extra fint in bland kristallkronorna.

Engelska med fransktuttal är fysiskt omöjlig att motstå. Om någon säger ”zank ju” spelar det ingen roll om personen i fråga är ful som Serge Gainsbourg, man smälter ändå. Det enda som är mer förtjusande är en fransman som säger ”zank ju” genom en vocoder och sjunger ”Sexy boy” och ”Cherry blossom girl” med androgyn röst till luftiga instrumentaler.

Så när Nicolas Godin och Jean-Benoît Dunckel vill att man ska vissla med i ”Alpha beta gaga” då gör man det. Precis som alla de väluppfostrade trettioplussare med smak för Sofia Coppola-filmer, fransk electronica och välklippta frisyrer som fyller Berns gör.

Lånar från kollegorna

Air, aktuella med plattan ”Love 2”, återskapar gång på gång det superfranska popuniversumet. Deras atmosfäriska pop lånar syntharna från Jean Michel Jarres värld, strukturen med repetativa meningar och slingor från Daft Punk-housen och den oklanderliga stilen från Phoenix.

Musikenlåter inte alltid så modern längre men duon kommer alltid att ha en air (ursäkta ordvitsandet) av tidlöst cool elegans över sig.

FAKTA

Air på Berns, Stockholm

Längd: En timme och 50 minuter. Publik: Nästan fullsatt, ca 1 200 personer. Bäst: Avslutande "La femme d'argent". Sämst: Det tar sig inte förrän på slutet. Fråga: Vad går bättre ihop än fransk accent och filmisk pop?