Som en elchock i lugg och hotpants

Foto: ludvig holtenäs/rockfoto
Maja Ivarsson låter fortfarande som Bonnie Taylor med halsinfektion, men hon har växt som sångerska och träffar tonerna bättre än någonsin.
MUSIK

MALMÖ. Att fylla dansgolvet där man själv spillt öl på skorna en gång är en stor sak. Även om man är The Sounds och har erövrat Amerika.

De har turnerat smått bestialiskt sedan sommaren. En arenaresa som förband till ett återförenat No Doubt är en av utflykterna.

Det märks på Maja Ivarsson, som regerar och äger scenen från första stund. I lugg och hotpants är hon en elchock, en vitamininjektion, en bonnlurk med charm.

Hon slickar på sitt uppsträckta långfinger. Hon kallar mikrofonstativet för ”bitch”. Hon läxar upp scenvakterna. Hon är en vandrande, sorry studsande, rockkliché, men hon är det bra.

En festfixarmaskin

Bandet hamrar ut hit efter hit och brassar på med alla syntar och gitarrer de överhuvudtaget hittar elektricitet till. Duracellrökare som ”Seven days a week” och ”Living in America” kan på skiva te sig smått irriterande, men på en lördagsrusig publik funkar de bättre än Vodka Redbull.

Man kan ha synpunkter på en del.

För ett band som turnerat byxorna av sig låter de stundtals häpnadsväckande mycket Helsingborgsk replokal.

Crescendot är en timme långt och i slutet känns det lite som man tappat ett sockermått över en tårta och råkat svälja den hel.

Men.

Ser man The Sounds för vad de är – en superslipad festfixarmaskin – gör de ett alldeles utmärkt jobb.

FAKTA

The Sounds

Kulturbolaget, Malmö.

Publik: 700. Längd: 90 minuter. Bäst: ”Tony the beat” är en bra bit. Sämst: ”Painted by numbers” är störigare än ”Skvallerbytta bing bong”. Fråga: Maja mellansnackar på engelska, har hon missat att det står Malmö i turnéschemat?.

Här kan du se dem

The Sounds spelar på Debaser Medis, Stockholm den 29/4 och i Jönköping, Folkets park den 1/5.