Hittar lyckan – ett tag

Lars Winnerbäck ”Från kylan in i värmen/En stannfågel ger sig av”

Foto: carolina BYRMO
I Winnerbäcks andra spår låter det – som vanligt – vemodigt och melankoliskt igen.
MUSIK

ROCK Har han fått spader?

Musiken i ”Från kylan in i värmen” låter nästan ... lycklig. Ungefär som en ”Allsång på Skansen”-sommar.

Gitarrerna har suttit och lyssnat på gamla Smiths-singlar under större delen av våren, exempelvis ”This charming man” eller ”The boy with the thorn in his side”. Och rytmsektionen har hängt i rummet intill och pluggat The Jams ”Town called Malice”.

Men var inte oroliga. Winnerbäck har inte bundit små kransar i håret och förvandlats till Anders Lundin. Texten är ett skavsår om en relation som vägrar läka.

Sorgsna ämnen

Och i singelns andra låt är det höst igen. Det drar kallt och hundarna gnyr utanför Ica.

”En stannfågel ger sig av” verkar, som lejonparten av Winnerbäcks material, vara komponerad på ett ensamt hotellrum med utsikt över kala träd och kråkor.

Ett ensamt piano gråter ut tillsammans med en trummaskin och fioler. Det låter som att Winnerbäck sitter och pratar om tågvagnar med Tom Waits kompband på en picknickfilt i Vitabergsparken.

Lars Winnerbäck försöker, som vanligt, att skildra sorgsna och smärtsamma ämnen. Med vemodiga melodier som är så välbekanta att de börjar bli ett adjektiv. Det vill säga winnerbäckska.

Och resultatet tilltalar, som vanligt, säkert många men inte mig.

Melankolin i ”En stannfågel ger sig av” kulminerar med ett ”det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis”.

På sätt och vis? Jahapp.

Problemet är tydligen inte så farligt ändå.

Det kan botas med en slät kopp kaffe.