En uppvisning – i ren surhet

Lynnig som få Glenn Danzig är sur som en citron i Gävle. Han ger ljudteknikern fingret, sparkar runt monitorer och hotar att slita ansikten av publiken.
MUSIK

GÄVLE. Om en citron hade värvats som publikunderhållare skulle den troligtvis uppföra sig som Glenn Danzig.

Exakt så sur är han.

Vilket faktiskt inte enbart är en nackdel.

Att den 55-årige frontmannen har ett lynne som skulle kunna skrämma vingarna av en bålgeting är förvisso ingen nyhet. Men den version som intar festivalens största scen vid klockan tjugo i nio är så purken att katastrofen tycks sväva över Brynäsområdet.

Så tidigt som i öppningslåten ”Skin carver” får han ett utbrott på den The Darkness-anställde scenljudsteknikern och kastar i vredesmod runt monitorerna. Pekar finger ut i kulissen – och i ”Her black wings” bara några stycken senare är det en kille i publiken som får veta att han ska få ansiktet avslitet om han inte ger sig.

Över lägstanivån

Ja, nog är Glenn Danzig arg alltid.

Och han använder i alla fall en del av ilskan till att fara runt på golvet som att han skulle vilja stampa det sönder och samman.

Denna energi gör också att dessa 60 minuter blir en uppvisning strax över gruppens lägstanivå. Det uppvisas en klar avsikt att göra det mesta av stycken som ”How the gods kill”, ”Do you wear the mark” och som lyfter ”Rebel spirits” över den nivå som presenterades på senaste albumet ”Deth red sabaoth”.

Något viktigt saknas

Men då huvudfiguren envisas med att klippa av sina egna sångfraser mest hela tiden och alltför ofta blänga surt åt högerflanken är det något viktigt som saknas.

Vi kan kalla det en entusiasm som bjuder in. Något som i alla fall kan ge en hint om att han trivs någorlunda med sitt uppdrag. Och inte mest hittar saker att vräka sur saft över.

FAKTA

➕➕ Danzig

Längd: En timme.

Publik: Cirka 6 000.

Bäst: ”Thirteen”.

Sämst: ”Ju ju bone”.