Orättvis kamp mot muller och motljus

rösten försvann Sångaren Anders Fridén och basisten Peter Iwers fick slita för att nå ut – ljudet var som en vägg mot publiken.
MUSIK

På scen står ett fullfjädrat arenametalband på strålande humör.

Framför det står 15 000 festivalglada och jublande fans.

Tyvärr är det en mur emellan dem.

Och det känns så oerhört tråkigt att behöva ta upp det. Igen.

Men när det inte spelar någon roll vart man tar vägen – till läktaren, långt fram, långt bak, höger eller vänster sida – går det inte att blunda den här gången heller.

In Flames första Sverigegig efter senaste plattan ”Sounds of a playground fading” blir en spelning där ljudet bygger en borg runt scenen på Söderstadion.

Därifrån tar sig mest basdån, i bästa fall preciserat till Peter Iwers basspel och Daniel Svenssons baskaggar. Lika ofta en diffus lågoktanig vägg. Anders Fridéns sång och delvis också de gitarrer som karakteriserar In Flames låtar har däremot betydligt svårare att nå fram. Rösten försvinner i rökdimman. Björn Gelottes bärande melodier är mer i huvudet än kommer ur högtalarna.

Det är oerhört synd. Speciellt som Fridén, som med kepsen, skägget och sin anspråkslösa stil allt mer liknar metalkollegan Tompa Lindberg, verkar genuint glad över att möta Stockholmspubliken igen.

Imponerande nog lyckas han trots de orättvisa omständigheterna få Söderstadion att om inte hela tiden koka så i alla fall bubbla konstant.

För ljust för fyrverkeri

För dåliga spelningar ligger inte för In Flames. Med en enkel show där en backdrop, rök och ett scenljus som för en orättvis kamp mot solen är det enda bandet lutar sig emot lämnar kombon ändå avtryck den här gången också.

Mycket för att In Flames spelar tryggt med publiksäkra kort som ”Alias”, ”The mirror’s truth”, ”The quiet place” och ”Come clarity”. En kul ”The hive” bryter av medan smakproven från senaste albumet tyvärr stannar vid ”Deliver us” och ”Where the dead ships dwell”.

– Vi är visserligen göteborgare men vi är inte så jävla dumma. Det är för ljust, säger Fridén om bristen på

pyro i kväll och lovar ändring till höstens nya Sverigegig.

Jag lägger gärna till värdigt ljud och fler nya låtar till den beställningen.

FAKTA

➕➕➕ In Flames

Apollo, Sonisphere

Bäst: Fridéns arenapondus

Sämst: Ljudhaveriet och det snålandet med ”Sounds of a playground fading”-låtar.