Briljant urkraft – men med sprickor i spektaklet

Katy Perry är bäst när hon är sig själv

1 av 9 | Foto: Carolina Byrmo
Galen supershow Katy Perry bjuder på en episk popmusikal med ett helt fyrverkeri av effekter, men det är när hon tonar ner showen med ett akustiskt parti som hon visar sitt rätta jag bakom peruker och steppande katter.
MUSIK

Popromantikern och gospel-sångerskan Katy Perry är mycket mer intressant än den katt-musikal hon envisas att resa jorden runt med.

Men de svindlande höjderna räcker för att kompensera sprickorna i spektaklet.

En katalansk vårafton såg jag Katheryn Elizabeth Hudsons Europapremiär på Palau Sant Jordi i Barcelona. Det var - förutom en charmig parad av uppblåsbara emojis - en enastående uppvisning i den urkraft som är popstjärnan Katy Perry.

Sedan dess har hon hunnit avverka arton konserter, sett Nicki Minaj på Globen och tagit selfies på ABBA-muséet. Kvällens konsert är den sista i Europa under hennes Prismatic world tour.

Oklar underhållning

Personligen hade jag gärna sett bara Katy Perry och ett band mot en svart tapet. Hennes musik är så bra att den knappast kräver grandiosa kulisser. Men att vara popstjärna på den här nivån kommer med vissa förväntningar. Tittar man över axeln sitter alltid en Miley Cyrus redo att rida förbi på en jättestor varmkorv.

Så vi får en episk popmusikal: mumier med jättestora rumpor, massor av egyptisk estetik, eldsprutande gitarrer, en steppande katt, Marky Mark & the Funky Bunch och Katy Perry utklädd till sin katt Kitty Purry.

Det är en väldigt oklar form av underhållning.

Därför kommer det som en befrielse när 30-åringen i mitten av konserten landar i ett akustiskt parti som avslöjar att det bor en människa av kött och blod bakom alla rustningar och färgglada peruker.

Just den människan som lyser igenom i flera av hennes bästa låtar.

Kärlek till varje pris

Det centrala i Katy Perrys musik är kampen mellan självtvivel och självbevarelsedrift. Backad av Max Martins melodier säger hon fuck you till belackare, oavsett om det handlar om externa haters eller inre sviktande självkänsla. Men viktigare än allt är vild förälskelse och kärlek till varje pris, må den vara lycklig eller leda rakt ner i avgrunden.

Som när Katy Perry med vattniga ögon lyfter blicken mot Globens tak och återvänder till sin barndoms gospel i den självutlämnande balladen ”By the grace of god”.

Hon sjunger om hur hon står självmordsbenägen framför spegeln efter skilsmässan med Russell Brand och hon gör det bländande.

Låten är själva antitesen till den – icke desto mindre briljanta – emoji-pop-parad som rullas ut i slutet av konserten och som kulminerar i ”Teenage dream”.

Det är en popsång tatuerad på mitt hjärta för alltid.

Katy Perry

Plats: Globen, Stockholm. Publik: 12 642. Längd: Två timmar. Bäst: Max Martin-miraklet ”Teenage dream” och gospelhymnen ”By the grace of god”. Sämst: Katy Perrys cover på musikalen ”Cats”. Fråga: Tomas Ledin, varför gick du efter halva showen? Du missade ju allt det bästa.

Så bra var hon – låt för låt

”Roar”

Stockholm! vrålar Katy Perry samtidigt som hon föds ur toppen av en pyramid på scenen. Stockholm svarar med ett roar. En urstark öppning.

”Part of me”

Låten har så mycket livspepp att den borde säljas som anti-depressiva piller bredvid de fina pastellfärgade t-tröjorna i merch-ståndet.

”Wide awake”

Min favorit i Katys katalog i tveksam remix. Popstjärnan är så peppad över att spela i Sverige att hon nästan glömmer sjunga mellan alla ”Are there any Katycats in the building?”

”This moment”

På-liv-och-död-pop från ”Prism” framförd på catwalken som sträcker sig hela ­vägen till mitten av publik­havet.

”Love me”

Refrängen är skräddarsydd för idrottsarenor, men får varning pga uppenbar The ­Killers-aura.

”Dark horse”

Tutankhamon-musikalen kulminerar när Katy Perry framför hiphop-flörtande hit iförd rustning på häst omgiven av dansande undersåtar.

”E.T.”

Albumet ”Teenage dream” innehöll fem USA-ettor. Här är av dem. En stor diamantformad grunka fälls ner från ­taket och lyfter upp pop­stjärnan i taket.

”Legendary lovers”

Älskar när Katy Perry sätter romantiken på piedestal på det här sättet. Suggestiv scenografi med rök och

”I kissed a girl”

Sittdansar Max Martin i vip-logen månne?

”Hot n cold”

Tonårspop i jazzkattstappning.

”International smile”

Katy Perrys hyllning till sin BFF - dj:n Mia Moretti …

”Vogue” (Madonna-cover)

… går över i hyllning till drottningen av diskopop.

”By the grace of god”

Den här låten var struken i Barcelona. I kväll är det ­konsertens höjdpunkt. Katy Perry sjunger gudomligt.

”The one that got away”

Det bitterljuva mäster­verket i lägereldsversion.

”Thinking of you”

Katy dammar av bagatell från albumet ”One of the boys”.

”Unconditionally”

Jordskredsballaden slukar i ljuset av 13 000 mobildisplayer allt som Sanna Nielsen någonsin spelat in.

”Walking on air”

Låten är egentligen bara en ”Erotica”-pastisch, men vad gör det när Katy Perry svävar över publiken i grön peruk?

”It takes two”

Ödmjukt relationsdrama från deluxe-utgåvan av ”Prism” växer till oanade ­höjder live.

”This is how we do”

Emojin ”Den leende bajshögen”! Acid house-smiley-mikrofonen! Max Martin-pop!

”Last Friday night (T.G.I.F.)”

Popstjärnan tuggar passande nog tuggummi. Refrängen fastnar under skosulorna.

”Teenage dream”

 Essensen av popmusik.

”California gurls”

Katy Perrys uppdatering av favoritbandet The Beach Boys sång med samma namn. Dansare flyttar runt stora bokstäver på scenen som till slut bildar Hollywood-skylten.

”Birthday”

Födelsedagsbarnet Frida får sitta på en tron under låten. Numret kan annars bäst beskrivas med två ord: glass och ballong.

Extranummer:

Firework

Allsång och fyrverkerier. Boom!