BRMC och Vue överträffar allt

Håkan Steen: ”Vilken jävla kväll!”

Foto: JOHANNA PETTERSSON
TIO Aftonbladets Håkan Steen jublar över att rock'n'roll kan vara så här bra och delar ut hela fem plus var till Vue (vänster) och Black Rebel Motorcycle Club. I kväll spelar banden på KB i Malmö. Sälj din mamma för en biljett, är hans uppmaning.
MUSIK

Vue

Black Rebel Motorcycle Club

Plats: Kägelbanan, Stockholm. Publik: 300 (utsålt). Längd: Vue 35 minuter, BRMC en timme. Bäst: ”Whatever happened to my rock'n'roll”. Sämst: Att så få fick plats – kräv återbesök nu! Fråga: Får det vara så här kul med musik?

Just när jag börjat tvivla på om det kan hända igen händer det.

Två hungriga, stenhårda San Francisco-band glider in och vänder upp och ned på hela, precis hela, tillvaron.

Vilken jävla kväll!

Efter att de här banden svarat för varsitt av fjolårets mest övertygande rockalbum hade man förstås förväntningar. Men Black Rebel Motorcycle Club och Vue överträffar dem faktiskt. Båda två.

Vue är först ut, en ung tanig kvintett i tajta skjortor och rufsiga frisyrer, med en gitarrist som ser ut som Brian Jones, skär diamanter med sina riff och spelar munspel som en gud.

Och sångaren Rex Shelverton, rastlös som en ung Iggy Pop eller Ryan Adams, skriker och väser ur sig sina texter och klättrar på trumsetet alltmedan bandet får sin mix av Stones och gammal garagerock att bubbla med en intensitet som Jagger och Iggy bara kan drömma om numera.

Sen gör de helt sanslös punkboogie av Velvet Undergrounds "I can"t stand it" och jag står bara och gapar över hur ett så ungt band kan ha fattat precis allting.

Trion Black Rebel Motorcycle Club, för kvällen med inlånad trummis från The Verve, har samma rötter, samma sorts passion som Vue, men väljer den mörkare, monotonare läderrockvinklingen på Stooges och Velvet.

Peter Hayes och Robert Turner ser nästan ut som bröder där de står längt fram och turas om att sjunga och det är omöjligt att inte dra paralleller till Jim och William Reid i Jesus And Mary Chain. Deras rock flödar ut över publiken som en psykedelisk lava – massiv, farligt het och klart sinnesutvidgande. Som mest i deras anthem ”Whatever happened to my rock'n'roll (punk song)” och i kolsvarta gospeln ”Salvation” med hela Vue i kompet.

Vad som hände med rock'n'rollen?

Den är uppe på golvet och twistar, med ett saligt leende på läpparna, med mer liv pumpande i ådrorna än på mycket, mycket länge.

Håkan Steen

ARTIKELN HANDLAR OM