Världsklass, Chaka

Chaka Khan

Foto: ÅSA SJÖSTRÖM
Får alla att dansa Nära fem plus för funk-divan Chaka Khan.
MUSIK

Hade helt glömt bort hur jävla tungt riktig funk och soul kan vara. Hade nästan räknat bort divan Chaka Khan.

Hade fel.

Hade fel så in i helvete.

När Chaka Khan ställer sig på Skeppsholmens scen – som jazzveckans första riktigt stora namn - har solen gått ner men funken landat och tagit över hela Stockholm.

Det fladdrar till i håret av låga frekvenser när Melvin Lee Davis spelar de första tonerna på sin bas - och plötsligt är publiken som suttit på bänkarna och spisat och druckit bärs ett lyckligt dansande hav.

Knäckande bra

Ja visst, det låter löjligt men så är det i alla fall.

Den första halvtimman är så knäckande bra att jag skriver in fem ohyggligt stabila plus i mitt block. Inledande Beatles-covern ”We can work it out”, gamla Rufus-klassikern ”Tell me something good” och en stenhård version av ”My funny valentine” (det är ju trots allt jazzfestival) är bara världsklass.

Chaka Khan är också - med sin sköna humor och framförallt otroliga sångröst – världsklass.

Tyvärr kommer ett parti i mitten då Chaka går ut bakom scenen. Medan hon pudrar näsan får vi både keyboard- och bas-solon.

Imponerande, visst.

Men det räcker ju inte. En sådan här kväll vill man bara dansa.

Och det fick vi - i över en timma.

Det är inte dåligt.

Tobias Fröberg

ARTIKELN HANDLAR OM