Ett väloljat partygäng

MUSIK

Popmetal?

Skulle inte tro det.

På scen förvandlas Papa Roach från ett band för melodiradion till ett väloljat partygäng.

Det kanske vi ska tacka Johnny Vodka för.

Foto: LARS SJÖGREN
JOBBAR HÅRT Frontmannen Shaddix säger att han har lugnat ner sig. Men inte på scen. Där har han spastiska energiutbrott. Och det är Shaddix idoga jobbande som är Papa Roachs trumfkort.

Papa Roachs frontman Jacoby Shaddix (tidigare känd som Coby Dick) säger att han har lugnat ner sig och endast plockar fram sitt festglada alter ego Johnny Vodka efter spelningarna.

Fan tro"t, säger jag.

Spastiska energiutbrott

För nog hade den lätt korpulente nu metal-ikonen petat i sig en och en annan shot av någon uppiggande favoritdryck innan han och hans medmusikanter äntrade scenen. Eller så är han en av de få killar som faktiskt dansar nykter.

Men det gör egentligen detsamma vad Shaddix spastiska energiutbrott beror på, de lyckas i alla fall spela hem större delen av showen för kackerlacksrockarna.

Nya låtar är favoriter

För även om gruppen, till kvällen förstärkta av en extragitarrist, även på skiva har levererat en hel del godsaker i den MTV-hårda skolan är det frontmannens idoga jobbande som är deras trumfkort.

Därmed inte sagt att gruppens låtar suger på något sätt.

Speciellt på den senaste skivan "Lovehatetragedy" visar Kalifornienkvartetten att de har hittat en väg ut ur den rapmetal som präglade genombrottsplattan "Infest".

Därför är det också de senare styckena "M-80 (Explosive energy movement)", "Life is a bullet" och singelhiten "She loves me not" som faller mig bäst i smaken, medan kidsen vid scenkanten går bananas när "Last resort", "Between angels and insects" och "Dead cell" spelas.

Papa Roach kanske inte är riktigt hemma än, men det ska bli intressant att följa dem på vägen.

Papa Roach

Mattias Kling