Furiös energi ödelägger allt

MUSIK

GÖTEBORG

Hatebreed är en fokuserad kraft med ett mål - att förstöra allt i sin väg.

Synd bara att ljud-systemet inte kunde stå emot och packade ihop efter bara sju låtar.

Där försvann ett plus från en i övrigt lysande spelning.

Foto: ANDERS DEROS
ADRENALINDOPAD Hatebreed med sångaren Jamey Jasta är knappast det mest nyanserade man kan ta del av men, när det gäller ren och skär råstryka har de få övermän.

Efter femplusskivan "Perseverance" har den svenska publiken äntligen upptäckt New Havens finest. Men det är å andra sidan inte så konstigt, för här har vi framtiden för både hardcore och metal i samma band.

Onyanserat och råstarkt

Jag hade faktiskt dubier om combon - förvandlad till kvartett sedan gitarristen Lou "Boulder" Richards hoppat av - skulle mäkta med att överföra den furiösa energi de lyckas prestera på skiva, men redan i inledande "Proven" kommer mina farhågor på skam. Hatebreed är en adrenalindopad pitbull som ödelägger allt i sin väg, knappast det mest nyanserade man kan ta del av men när det gäller ren och skär råstryka har de få övermän.

Gruppen lyckas behålla den inledande intensiteten genom de följande numren och i och med "You"re never alone" vill jag kasta anteckningsblocket och slamma in bland de andra framför scenen.

Ljudet pajar

Men sen pallar inte Musikens hus ljudanläggning längre för grabbarnas tyngd. Från "A call for blood" och framåt svajar ljudet värre än flygledartornet på Arlanda och även om moshfester som "Smash your enemies" och "Mark my words" inte sänks så lätt förtas lite av kraften.

På KB och Klubben kommer det här att bli klassiskt. Vi ses där.

Hatebreed

Mattias Kling

ARTIKELN HANDLAR OM