Så här elektrisk ska nyfödd pubrock vara

– men det saknas kraft på scenen

MUSIK
Foto: Lars Sjögren
Mike Skinner når oanade höjder.

När "Let"s push things forward" för några ögonblick går över i The Specials "Ghost town". Den blytunga "Same old thing" och överladdade "Don"t mug yourself".

Stenhårda rytmer

När stråkarna stryker fram en plågsamt vacker melankoli i "It"s too late".

Där och då lyfter Mike Skinner upp sin urbana slackerhybrid av ska, "spoken sludder", klubbsoul och stenhårda framtidsrytmer till oanade höjder. Precis så elektrisk ska nyfödd pubrock från år 2002 vara.

Skinner, sångaren Kevin Trail och resten av bandet lyckas dock inte frammana tillräckligt mycket kraft för att materialet från albumet "Original pirate material" ska få en extra dimension live genom hela konserten.

När sällskapet exempelvis går av scenen och publiken får nöja sig med att titta på en video till låten "The irony of it all" i stället, försämras inte stämningen nämnvärt.

Skillnaden är försumbar.

En dj hade räckt långt

Det hade därför räckt ganska långt om en dj pluggat låtarna rakt upp och ner för ett packat dansgolv. Och då blir poängen med att Mike och Kevin lommar omkring och frågar åskådarna vart de kommer ifrån (svaret är Stockholm) inte lika självklar.

The Streets

Markus Larsson