Ingen kan larma som White Stripes

MUSIK

White Stripes är så heta att brandlarmet går innan de ens äntrat scenen.

Sen går världens coolaste duo in och häller kokande bensin på elden.

Foto: JERKER IVARSSON
attack direkt Jack White hinner inte börja spela förrän brandlarmet går på Cirkus. Och värre blir det. Duon bara eldar på med stenhård blues.

Det ligger viss symbolik att Cirkus faktiskt måste utrymmas på grund av misstänkt brand strax innan Detroits tuffaste rock "n" roll-combo på 30 år ska in på scenen.

Att brandmännen - uppenbarligen hängivna fans av råkokt Detroitblues, enär de är på plats inom bara någon minut - inte hittar nån eld att släcka säger sig självt.

Det är givetvis energin i White Stripes blotta närvaro som utlöst den tjutande brandsignalen.

När Jack och Meg sedermera börjar spela måtte ledningen på Cirkus ha kopplat ur larmet.

För det är då det börjar brinna på allvar.

Herregud, vad ska man säga?

Oerhört skrammel

Jag vet inte om spelningen är så perfekt som omgivningen beskrivit Berns-showen förra året - därtill noterar vi nog aningen för många avsnitt av oändligt gitarrgnissel - men nog fan är det bra.

Jag häpnar över att två människor kan skramla så oerhört mycket så oerhört intensivt.

Jag förundras över att sketen blues kan låta så spännande och så mycket nerv.

Jag fullkomligen baxnar över attacken i de stenhårda versionerna av exempelvis "I think I smell a rat" och hitnumret "Hotel Yorba"

Och så ler jag förstås förtjust åt att amerikanerna kvällen till ära ger sig på The Hives "Main offender" (särskilt kul eftersom Howlin" Pelle Almqvist sitter på bänkraden nedanför ...).

Ingen brinner som White Stripes.

White Stripes

Per Bjurman