Radiohead är inte på humör

MUSIK

HULTSFRED

Problemet är inte i första hand att Radiohead bjuder på några av de minst festivalmässiga låtar man kan tänka sig.

Problemet är att de känns lite oengagerade.

Foto: MATTIAS CARLSSON
slarvigt Thom Yorke och hans Radiohead serverar ett gäng låtar på rad som om de vore vilket band som helst.

Radiohead

Fler och fler faller ifrån för varje skiva Radiohead gör nu för tiden. Det är hela tiden ytterligare några som tycker att nu har de gått för långt, nu är de förlorade till fiendesidan, i artrockens förbannade land.

Visioner

Jag har alltid försvarat Oxford-bandet, och gör det i mångt och mycket fortfarande. Radiohead är trots allt ett av få band på världsnivå som har visioner och struntar helhjärtat i vad folk tycker för att det viktigaste är att komma vidare och aldrig stagnera.

Stor show

All respekt, och nya albumet "Hail to the thief" visar, åtminstone i stycken, att den inställningen fortfarande kan resultera i klassisk Radiohead-rock.

Jag har sett dem göra stor show även av sina snårigaste nummer från "Kid A" och "Amnesiac", inte minst genom att se till att rama in sina konserter med snille och smak både visuellt och musikaliskt.

Försöker inte ens

Sånt är självklart svårt att få till en yster fredagkväll på en rockfestival i smålandsskogarna, där publiken av förklarliga skäl helst stavar arty med ett p framför.

Men här känns det faktiskt som att Radiohead inte ens riktigt försöker. Thom Yorke, Jonny Greenwood och de andra småslarvar, tar god tid på sig mellan låtarna och väljer till synes planlöst ur sin katalog.

Singeln "There there" blommar visserligen ut till riktigt stort rockdrama, och den som koncentrerar sig och verkligen lyssnar hör mäktiga stämningar även i skevt bluesiga "A punchup at a wedding". För att inte tala om den ödsliga pianoskönheten i "Morning bell" från "Kid A".

Nuddar inte hjärtat

Men somliga av de friare övningarna bara svävar ut över Hulingen utan att ens nudda hjärtat på vägen.

Och, hur det än är, en festivalstressad själ kan inte låta bli att jubla när det äntligen dyker upp en "No surprises" mitt bland alla vridna experiment, och det där magiska popbandet Radiohead glimmar till igen.

För de redan svårtuggade styckena går ju inte ned lättare när bandet inte riktigt är på humör.

Gamla ess

Visst, i slutet kommer fler äldre ess, men det räcker inte riktigt.

För vi ställer ju krav på ett band som Radiohead.

Vi vill ha en helhetsupplevelse.

I kväll får vi mest ett gäng låtar på rad, som vore detta vilket band som helst.

Radiohead

Hultsfred

ARTIKELN HANDLAR OM