Snälla, kom hit snart igen

MUSIK
Foto: STEFAN MATTSSON
Chris Cornell i Audioslave får Aftonbladets Mattias Kling att gråta.

Audioslave

Herrarna Morello, Cornell, Wilk och Commerford har verkligen inte tumme med vädergudarna, den saken är då klar. Under nästan hela Audioslaves Sverigepremiär faller regnet som om någon placerat en gigantisk sprinkler ovanför Hawaiiscenen och skruvat på den till max.

Häller vatten på sig

Det är också något som frontmannen är uppriktigt ledsen för - så till den milda grad att han bara ett par låtar in i konserten häller en flaska vatten över sig, bara för att hamna på samma nivå som sina åhörare.

Det ihärdiga strilandet verkar dock inte färga av sig på kvartettens framträdande. Maffiga versioner av "Cochise", "Show me how to live" och "Set it off" utgör stommen i setet, men därutöver passar dessa före detta Soundgarden/ Rage Against The Machine-killar på att experimentera en aning. Den välmenta, men något tama och illapassande covern på Clashs gamla pamflett "White riot" är mindre lyckad, medan The White Stripes "Seven nation army" blir till guld i deras händer.

Rörande

Allra starkast är dock partiet där Cornell ensam framför Nick Lowes "(What"s so funny "bout) Peace, love and understanding?" för att sedan få sällskap av de andra medlemmarna i en hjärtslitande vacker version av "I am the highway". Det är inte ofta jag är nära att gråta på konserter, men under de fem minuterna bubblar tårarna i ögonen.

Kom tillbaka snart, är ni snälla.

hultsfred