Cafékänsla med Cornelis

MUSIK

DALHALLA

Peter Harryson stjäl showen när folkkära sångare tar sig an folkkäre Cornelis låtar.

Som passar bättre på mindre scen än det gigantiska stenbrottet vid Rättvik.

Foto: HENRIK HANSSON
HARRYSON STJÄL SHOWEN Det känns inte riktigt färdigrepeterat när Harryson, Lill-Babs med flera framför Cornelis-låtar i Dalhalla. Men Harryson gör ett bra jobb och förhoppningsvis blir det bättre under turnéns gång.

Bandet börjar spela, sångarna kommer in en efter en, vers efter vers. Först Anita Strandell, sedan Lill-Babs, Peter Harryson och Sven-Bertil Taube. Alla lallar de igenom "Turistens klagan" och stannar för det mesta kvar på scen även när någon annan har mikrofonen.

Sitter vid några bord, sjunger ofta duett.

Intimt och nära

Det blir intimt och nära, cafékänsla som passar bra till Martin Östergrens fina arrangemang och med den skickliga kvartetten som kompar.

Men det ser lite smått och ödsligt ut en regnig kväll i Dalhalla som kan svälja ett gäng symfoniorkestrar.

Cornelis hade, som alla stora låtskrivare, många sidor, och de får med även det ovanliga. Peter Harryson läser dikter. En fin körsång om fullmånen.

Uppsluppet

Sven-Bertil Taube gör en snygg "Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind" i vackert arrangemang. Tillsammans med Harryson en uppsluppen "Brev från kolonien". Harryson är kul i "Ångbåtsblues".

Medan Lill-Babs och Anita Strandell bl a tar sig an sambor.

Många sånger om kvinnor, med hög representation av prostituerade vilket kanske kan vara värt en egen betraktelse.

Inte färdigrepat

Allt känns inte färdigrepeterat. Textrader blåser bort. Det börjas om och rättas till. Blir nog ännu bättre längre fram på turnén.

Och på mer nära platser. De här sångerna vill man se i ögonen.

Cornelis i våra hjärtan

Jens Peterson