Flummigt och alltför introvert

Incubus på Annexet i Stockholm

MUSIK
Foto: ANNA CLARÉN
Kan sjunga och blunda på en och samma gång.

I bergen nära Incubus hemstad Calabasas i södra Kalifornien ligger Topanga Canyon - ett samhälle mest känt för att invånarna till största delen utgörs av övervintrade hippies som fortfarande väntar på en ny "summer of love".

Och frågan är om kvintetten inte tillbringat väl många sena nätter där, spetsade med roliga piller och stora påsar innehållande illegala växter, för sitt eget bästa.

Har pretentioner

På skiva bjuder gruppen på en harmlös, och fullkomligt lyssningsbar, alternativrock spetsad med nu metal, musikhögskolefunk och introvert grunge, men live" Ja, det snällaste som går att säga är väl att grabbarna har pretentioner. Så till den milda grad att de efter en hygglig inledning med slicka tagningar av "Megalomaniac", "Priceless" och "Wish you were here" tycker att det är på sin plats med ett trum- och percussioninslag som varar i ett kvartal, dra ut "Sick sad little world" till en tio minuter lång mardröm och inleda extranumret med - ett bassolo.

Står blixtstilla

Som för att ytterligare förstärka denna känsla av att Sverigedebutanterna först och främst är "konstnärer" och "musiker" - inte arenaunderhållare - framför sångaren Brandon Boyd låtarna med slutna ögon där han alltsomoftast står fastklistrad vid mikrofonstativet.

Antagligen ska detta signalera innerlighet, men förstärker bara känslan av att Incubus gör sig bäst i modesta doser.

Och utan en hippietrumma så långt ögat når.

Incubus

Mattias Kling