Mannen i hatt på gott humör

Van Morrison i Malmö

MUSIK
Foto: ANDRÉ DE LOISTED
Van Morrison tog fram saxen - och är fortfarande bland det största som finns när han är inspirerad.

Han börjar kännas som en av de verkliga Sverigevännerna, Van Morrison. De två gigen i Malmö (det andra i kväll) är andra besöket bara i år och i juli kommer han tillbaka, då till Stockholms jazzfestival.

Men så länge den lille mannen i hatten är på så bra humör som i går finns det ingen större anledning att klaga på överexponering. Alla med minsta intresse för jazz, blues och soul - frågar ni honom själv spelar han inte rock, bara allt det andra men "with a beat" - vet att en inspirerad Morrison fortfarande är något av det största man kan höra från en scen.

Och inför de välfyllda raderna på Musikteatern verkar han trivas. Den annars rätt träige sånggästen Chris Farlowe får honom rentav att le brett i en stark version av "Sometimes we cry".

Bekväm blueslunk

Morrison lockar även ur sexmannabandet glödande tagningar av episka "Into the mystic" och ganska sällan hörda "Wonderful remark". Dessutom stänker han på ren känsla ur sig en befriande stompig skvätt Howlin" Wolf.

Befriande såtillvida att setet i övrigt präglas lite väl kraftigt av den bekvämt lunkande bluesen som Morrison varit så förtjust i på de senare skivorna.

Man kan förstå att han gillar att spela nytt, men det blir för mycket av samma vara och på bekostnad av väldigt många mer odödliga nummer.

Framför allt borde det vara förbjudet att göra såsig shuffle av en monumental ballad som "Have I told you lately".

Van Morrison

Håkan Steen