Yeah - visst är det en bra show

MUSIK
Foto: Rolf Andersson
Blues Explosion lockar fortfarande en hel del fans.

Jag tror inte att jag har tänkt en tanke på Blues Explosion, eller Jon Spencer Blues Explosion som de tidigare hette, sen 1997. Därför är det förvånande att de ändå har lockat en massa till synes initierade fans till Sticky Fingers en fredagkväll i slutet av april 2005.

Det är en kväll där det svängiga ligger i det statiska. För även om den här garagerockgruppen inte har så mycket med blues att göra, sitt namn till trots, delar de bluesens förmåga att skapa groove i monotonin.

Musiken skapar något slags transtillstånd som är rätt skönt.

Perfekta namn

Blues Explosion är trion med de perfekta rockstjärnenamnen: Judah Bauer (gitarr), Russel Simins (trummor) och såklart den frustande sångaren Jon Spencer själv.

De bildades i New York 1990 och lade med sin skitiga och primitiva post-garagerock grunden till den stora garagerockrevival som uppstod i början på 2000-talet, med band som White Stripes, Hives och The Kills.

Rent musikaliskt är Blues Explosion ingen mångbottnad historia. Den ska inte intellektualiseras utan intas fysiskt. Aldrig att jag skulle sätta på deras nya skiva "Damage" hemma. Men live fyller de uråldrigt välkända rockackorden och Jon Spencers vibrerande "yeah" och "bluuuues eeexplosion" sin funktion.

Det är underhållning.

Blues Explosion

Jonna Sima