Neil Young klår alla

Fem plus när rockhjälten gästade Köpenhamn

MUSIK

KÖPENHAMN. Sorry, men vad ska jag göra?

Neil Young, på rätt humör, är ju bättre än alla andra.

EVIGT ung När Neil Young är i sitt esse låter han yngre än alla sina jämnåriga kollegor, och mer elektrisk än sina efterföljare.

Jo, jag känner att en ursäkt nog är på sin plats för dessa fem plus.

Det är ju nämligen så få som får chans att se det här.

De två konserterna i Köpenhamn, för 2 000 dyrt betalande fans per kväll, är de enda Neil Young gör i Skandinavien på sin ”Continental tour”.

Icke desto mindre: när Young är så här är han yngre än alla ur sin generation, mer elektrisk än alla sina efterföljare, värdig som väldigt, väldigt få.

Det här är allt som den sega ”Greendale”-turnén inte var. Kanadensaren bjuder på en snygg ”Rust never sleeps”-liknande show: en akustisk och en elektrisk del, knäppa saker som pågår på scen. En konstnär målar tavlor utifrån låtarna, till exempel.

Och låtarna, de plockas med finess. Svåra obskyriteter varvas med klassiker, klassiker skräddas om. I den inledande akustiska timmen stiger ”Mellow my mind” rakt upp i himlen på banjo.

Och det är ändå bara en för-aning. När Young byter kostym, kallar in sitt all star-band och kopplar på strömmen känns chockvågen säkert ända till Malmö.

”Hey, hey, my, my” borde rimligen inte kunna låta så här levande längre och till och med egentligen inte så märkvärdiga låtar från senaste albumet ”Chrome dreams II” laddas med spänning.

Att ”No hidden path” gitarrgnisslas ut i en halv oändlighet provocerar säkert en del men jag gillar det också.

För det är ju bara så very Neil, på precis rätt sätt.

Fotnot: Neil Young spelar på Falconer Salen även i kväll.

FAKTA

Neil Young

Plats: Falconer Salen, Köpenhamn. Publik: 2 000 (utsålt). Längd: Två och en halv timme. Bäst: Gitarrerna i ”Down by the river”. Sämst: Att Sverige missar detta. Fråga: Vad blir det i kväll?