Det blixtrar och dundrar

Julian Casablancas sprakar inte lika mycket som låtarna, men hans timslånga gig har mycket här och nu-känsla.
MUSIK

The Strokes bildsköne sångare har bara haft sin solodebut ute i en knapp månad, men

Göta Källare är ändå fullsmockad av tjugonåntings som hunnit nöta in varenda textrad och gärna hjälper till med refrängerna.

Julian Casablancas säger själv att han aldrig haft en publik som sjungit bättre.

Jag är inte förvånad. ”Phrazes for the young”, som albumet heter, är en av höstens bästa popskivor. Och för att fånga albumets upplyftande spretighet live har Casablancas med sig sex musiker som backar på gitarrer, keyboards, trummor och synthtrummor.

Fyllecountry

Tack vare sitt speciella sound – retrofuturistisk elektronik möter nervösa new wave-gitarrer i allt från fyllecountry och sävlig gospelblues till nervösa popdrömmar – lyckas bandet ladda stora delar av det knappt timslånga giget med massor här och nu-känsla. Låtarna slirar sig fram, det blixtrar och dundrar och singeln ”11th dimension” har ett solskensriff med rent förlösande kvaliteter.

Det enda man önskar är att Manhattan-mannen bakom mikrofonen skulle våga vara lite mer stjärnan i mitten.

Stillastående stil

Nu fortsätter Casablancas att odla den halvblundande, obrytt loja och stillastående scenstil som vi känner från The Strokes.

De här sprakande låtarna hade nog kunnat vinna en hel del på en lite mer sprakande leverans.

FAKTA

Julian Casablancas

Konsert på Göta Källare, Stockholm

Bäst: "4 chords of the apcalypse". Sämst: Man förstår kanske varför "Old Hollywood" inte kom med på albumet.