Bra – men lite väl försiktigt

Så bra var Beth Orton på Stockholm Music and Arts

Foto: ALL OVER PRESS
Beth Orton på Stockholm Music and Arts.
MUSIK

Beth Orton har fyllt 43 men man skulle kunna tro att hon legat nedfrusen sedan hon var the next big thing i brittisk folkpop på 90-talet.

Där hon står ensam med gitarr i t-shirt och jeansshorts både låter och ser hon ut som att ingenting har hänt sedan dess.

Norfolk-sångerskan gjorde två fantastiska album då, ”Trailer park” och ”Central reservation”, och har fått ur sig ytterligare tre bra skivor sedan dess men är ödmjuk inför faktumet att karriären varit hetare. Hon tackar för att vi lyssnar trots att vi troligen kommit för att se någon annan.

Det är också gamla låtar som ”Sweetest decline” och ”She cries your name” som dominerar setet. Och alls inget ont i det, de känns som evergreens.

Den här sommaren turnerar Orton med sin make – tillika singer-songwriterkollegan – Sam Amidon. Han har dock blivit försenad med flyget och hinner fram först en bit in i giget, vilket är synd då hans gitarrplock och fiol får saker att hända.

Orton blir nämligen lite väl försynt mellan varven. Så fort hon vågar ryta i lite, som i ”Pass in time” eller ”Feel to believe”, sprakar setet genast till.

ARTIKELN HANDLAR OM