Som grogg utan sprit

MUSIK

BLUR - Think tank (pop)

– Jag är glad att jag inte längre spelar i det band som gjort den här skivan.

Enligt uppgifter i brittisk press var det allt den numer fockade Blur-gitarristen Graham Coxon hade att säga när han fick höra vad hans forna kamrater åstadkommit på ”Think tank”.

Det är möjligt att den kommentaren bottnar i ren och skär bitterhet och risken finns väl att han uttryckt sig likartat om Damon, Alex och han den snälle trummisen så kramat ur sig en ny ”Blood on the tracks”. Men i princip håller jag med sure Graham.

Även jag är glad att jag inte spelar i Blur anno 2003 (även om det varit kul med pengarna, förstås). Och det beror just på att Graham Coxon inte ingår i sättningen längre.

Blur utan Graham är som grogg utan sprit. Eller tobak utan nikotin. Eller svensk elitfotboll utan Brage. Kort sagt ett tämligen mediokert popband. Det var alldeles uppenbart han som var den musikaliska motorn, den konstnärliga visionären, den som fattade hur saker och ting skulle göras.

Den kvarvarande trion har ambitionen att fortsätta förnya den på senare år alltmer uppfuckade Blur-estetiken, men saknar – vad jag kan se – den intelligens och den fantasi som ledde Coxon när han radikaliserade bandets sound. Han hade, tack vare den intelligensen och den fantasin, förmågan att skapa spänning, nerv och sexighet också i det brutalaste gitarrskramlet.

Den här upplagan av Blur låter bara tillgjord i samma typ av ögonblick.

Ja, här finns till och med några punkutbrott i vilka Damon låter exakt som Robert Gustafsson när han imiterade Def Leppard i ett tidigt ”Glenn Killing i manegen”. De stillsammare, mer stämningsbaserade och ofta etnofärgade nummer som dominerar skivan har fått beröm på sina håll och är man extremt välvilligt inställd till dessa självgoda gossar kanske man kan spåra något slags lågmäld skönhet i åtminstone ”Good song” och singelbekanta ”Out of time”.

Personligen tycker jag det låter som Gorillaz all over again och Gorillaz kan ju mycket väl vara den största olycka som drabbat mänskligheten det senaste årtusendet.

De nordafrikanska klangerna? Jo, det är ju fint att nyblivna världssamvetet Damon Albarn vill laborera med leksaker han hittat i tredje världen, men han för in dem i sin egen musikaliska sfär med finessen och finkänsligheten hos en schaktmaskin i skogen.

Graham Coxon har rätt.

”Think tank” är en skitskiva.

Lyssna på plattan

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM