Allt är bra

Per Gessle bjuder på rak och enkel pop

MUSIK
Foto: Anders Deros
Per, popnörden.

Per Gessle

Mazarin

Det här bara så fruktansvärt sympatiskt.

Så älskvärt. Så upplyftande charmigt och roligt att man helst vill kasta sig i en taxi, åka upp till Karlavägen och ge Per Gessle en stor kram.

För första gången sedan 1985 ger han ut en svenskspråkig soloplatta och det känns också som att det är första gången på lika länge vi får möta den sanne Per Gessle.

Eller åtminstone den Per Gessle jag tycker bäst om. Popnörden. Skivsamlaren. Konnässören som kan kosta på sig att strunta i den så kallade marknaden och bara gör det han själv tycker allra, allra bäst om.

Pop.

Rak, enkel men sinnrikt utformad pop så som den låter på gamla favoritplattor med Costello, Blondie, Dwight Twilley, George Harrison, Tom Petty, Nick Lowe och sju tusen namn till.

Plus ett och annat mjukare, ömmare stråk av något som kanske kan kallas vistradition och definitivt stammar ur hallänningens kärlek till John Holm.

Älskvärt var ordet.

Singeln ”Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)” – har ni förstås både hört och redan utsett till sommarens stora låt.

Men tro mig, här finns mer av samma sort – och samma klass.

Till exempel inledande ”Vilket håll du än går” – en spröd men våldsamt melodisk popvisa av ett slag medlemmarna i GES skulle ge en segelbåt för att kunna skriva.

En annan självklar favorit är ”Smakar på ett regn”, som låter som om två låtar från ”Puls” parat sig och fått en välartad liten son. Ytterligare en är ”Gungar”, perforerad av snyggast tänkbara George Harrison-harmonier. Och så har vi närgångna, personliga balladen ”Tycker om när du tar på mig”, vilken Gessle beskriver som en av de bästa låtar han någonsin komponerat och jag säger inte emot. Sen är det ”Spegelboll”, en väldigt rolig variant på Blondies ”Atomic”. Och? ja. Allt är bra.

Utom möjligen Mercury Rev-passningen ”Sakta mina steg”. Där är en falsettsjungande Gessle ute på okänd mark och går helt följdriktigt vilse också.

Men trots den lilla fadäsen kan man konstatera att vår allra största popstjärna med ”Mazarin” gjort sitt allra bästa album. Per Bjurman

Per Bjurman