Alla är välkomna

Foto: Sony
Peter är tillbaka.
MUSIK

Peter LeMarcs musik har egentligen aldrig ställt några krav på sin publik.

Alla har varit välkomna. Ända sedan han upptäckte den där vägen 1987 har han lämnat dörren olåst.

Låtarna har inte bara tagit sina lyssnare på stort allvar - de har mött dem med vidöppen famn.

Lättillgängligheten är säkert en förklaring till att många hånat, spottat och vänt LeMarc ryggen genom åren.

Det är lättare att följa våra självutnämnda smakdomstolars lagar och regler i stället för att tänka själv. Det är säkert lättare att tycka om den senaste nyheten på Rough Trades hemsida än att ta en artist som kan välta Svensktoppen eller få en hemmafru att nynna på "Det finns inga mirakel" på allvar.

Men det råder ingen tvekan om att Peter LeMarc fortfarande vårdar sina sönderspelade country-, soul-, The Band- och Little Willie John-vinyler med samma ömma hand som cd-skivorna med My Morning Jacket.

Han skrev och skriver fortfarande musik som förmedlar en nästan förtvivlat uppriktig övertygelse om att popmusik i alla dess former är lika betydelsefullt som syre, vatten och kolhydrater.

Och till skillnad från många av sina jämnåriga kollegor förmedlar han fortfarande den övertygelsen med en känsla som har lika mycket gemensamt med ett Broder Daniel eller en Håkan Hellström som med en Plura eller Mauro.

Särskilt nu. Särskilt efter "Det som håller oss vid liv".

Albumet är en produkt av en sex år lång frånvaro där Peter LeMarcs väldokumenterade prestationsångest höll på att ta livet av hans karriär. En frånvaro där han tvingades gå i terapi för att sluta rannsaka sig själv och för att våga skriva utan hämningar och fastlåsta föreställningar igen.

"Det som håller oss vid liv" är en snabbt inspelad dagbok om vägen tillbaka.

Vissa sidor är fyllda av psalmliknande, sotsvarta ballader om depression, varav "Från ett fönsterlöst rum" kan vara det starkaste Peter LeMarc gjort.

Andra sidor innehåller jublande och enkla poplåtar som titelspåret och "Någonting som är heligt".

Och inte minst finns här episka lemarcologier som "Skönt att finnas till" och "Där blått möter blått" - två efterlängtade småsyskon till de gamla älsklingarna "Little Willie John" och "Senast jag såg änglarna".

Alla är välkomna att bläddra i dagboken. Den har, som vanligt, inget lås.

Närma er den med öppet hjärta och utan fördomar.

Ni kommer att bli rikligt belönade.

Peter LeMarc

Lyssna på Peter LeMarc

Markus Larsson