Förklädd predikant

Cee-Lo för en underhållande hiphop-mission

MUSIK
Foto: bmg
Sträck ut din hand… eller två.

Atlantas mest nasala predikant släpper gudstjänster förklädda till hiphopskivor. Föräldrarna jobbar som präster och det religiösa arvet är musikens enda röda tråd. Det märks framför allt i övertygelsen som ligger bakom Cee-Los envisa mission att utbilda, upplysa, uppröra och utmana sin lilla kongregation. Hans tro på att hiphop kan vara något mycket större och viktigare än G-Units senaste hit är huggen i sten.

Men till skillnad från andra självutnämnda och allvarliga profeter som blandar urban realism med andlig och social medvetenhet - Erykah Badu, Common - är Cee-Lo oavbrutet underhållande att lyssna på. Han rappar, sjunger och hickar som en hyperaktiv Snurre Sprätt i prästkrage.

Från början var Cee-Lo medlem i den numera splittrade gruppen Goodie Mob och han är alltjämt en ledande profil i hiphopkollektivet Dungeon Family.

På sitt andra soloalbum återvänder han till åkrarna som Goodie Mob odlade sina två första skivor "Soul food" och "Still standing" på.

"Cee-Lo Green" is the soul machine" är med andra ord den mest lättillgängliga skivan han spelat in. Med hjälp av wah-wah-gitarrer, gospelkörer, mjukt jazzblås och lättnynnade soulmelodier reser församlingen en sydstatskyrka klädd i murgröna. Vilket inte betyder att musiken är det minsta tillrättalagd eller nostalgisk.

Det hörs och märks att Cee-Lo tydligen har koll på allt ifrån house till Outkast och Def Leppard. Han angriper fortfarande alla invanda föreställningar om hur soul och hiphop ska låta med samma kreativa slägga som Tom Waits använde för att bygga om blues och rock på "Swordfishtrombones".

Hade jag inte vetat bättre skulle jag ha trott att Cee-Lo Green just gjort soundtracket till Tim Burtons fantastiska film "Big fish".

Cee-Lo

Lyssna på Cee-Lo

Markus Larsson