En samtidsberättelse

Jens Lekman bjuder på en lysande samling popsånger

MUSIK
Foto: EMMA SVENSSON
Jens har sett ljuset.

Jens Lekman

When I Said I Wanted to Be Your Dog

Service/Border

Pop

"She sent me an SMS but it felt more like an SOS".

Där har ni Jens Lekman.

De flesta artister är vansinnigt rädda för att sjunga om sitt eget liv och sin egen tid. I stället slutar det med att de, i sin ambition att vara tidlösa, bara gör och låter som alla and ra.

Men Jens Lekman berättar om sitt eget tjugotreåriga liv i Göteborg i början av tjugohundratalet, han gör en jazzig a cappella-låt om kravallerna för tre år sedan, han ser Lou Reed prata om Sverige i filmen "Blue in the face" och står ute i kylan och äter pommes frites ("lots of ketchup and mayonnaise"), troligen för de sista kronorna av studielånet.

Fast egentligen handlar bilderna bara om kärlek. Ohejdat romantiskt inramad sådan, av flödande stråkar och sorgset sordinerade trumpeter och ombesjungen med en croonerröst som inte alltid riktigt räcker till men just därför känns så älskvärd.

Likt Jonathan Richman, som är svår att komma förbi här, är Lekman heller aldrig rädd för att blanda de stora känslorna med välformulerad humor. Det skulle lätt kunna kännas sökt och poserande men precis som hos Richman blir det bitterljuva och melankoliska bara ännu mer kännbart när Lekman efter att ha frågat om hon tog "Tram #7 to heaven" lägger till ett "did you eat your banana from Seven-Eleven?".

För bara ett år sedan visste ingen vem Jens Lekman var. Han satt vid sin dator hemma i Kortedala och spelade in poplåtar som hade ena halvan av hjärtat hos Burt Bacharach och Scott Walker och den andra hos gammal engelsk new wave-pop och nyare twee. Han gjorde traditionella poplåtar genom att sampla ihop bitar av alla från The Left Banke till The Avalanches, tryckte en vinylsingel i hundra exemplar som någon snabbt rippade till mp3 och spred på nätet. Några månader senare var Lekmans "Black cab" en radiohit och Rocky Dennis, som nästan av misstag hade blivit artistnamnet, landets mest omtalade nya popakt.

Nu heter han Jens Lekman igen otch det här är hans debutalbum, med samlade och delvis upputsade heminspelningar från de tre senaste åren (dock utan "Black cab"). Det är en lysande samling popsånger, som vågar låna in rena Eurovisionsschlagertrumpeterna i den självklart soulpoppiga radiobomb som "You are the light (by which I travel into this and that)" bör bli inom kort. Eller bara vara vacker, som i "Happy birthday, dear friend Lisa".

Ingen marknadsmänniska har kört ner Jens Lekman i halsen på oss men här är han ändå, bara för att vi ville ha honom.

Lyssna på Jens Lekman

Håkan Steen