Förvandlingen är fullbordad

Nu är Infinite Mass ett riktigt rockband

Foto: warner
The Mass, The Mass, The Infinite Mass.
MUSIK

Infinite Mass

1991

Telegram/Warner

Hiphop

Infinite Mass har alltid gått sin egen väg. Som de pionjärer de en gång var har de tänjt på gränserna för vad som kallas hiphop - och blivit beskyllda för att vara allt från rasister till rapmetallare under tiden.

Ända sedan de vann den där tävlingen en gång för länge sedan, den där Latin Kings kom tvåa och i vilken den svenska hiphopen föddes, har Infinite Mass funnits som en påminnelse om att svensk hiphop inte behöver vara vare sig en karbonkopia av den senaste trenden från USA eller så talibanskt puritansk att det bara blir tramsigt.

Genombrottet "The infinite patio" från 1995 är fortfarande det närmaste vi kommit en riktigt g-funkklassiker på den här sidan Atlanten, och gruppen har sedan dess fortsatt spotta ur sig hård, gitarrbaserad och funkig hiphop.

När de nu släpper "1991" är det enda som förändrats att de fullbordat förvandlingen och blivit ett riktigt rockband. Livekänslan är tydligare, de tunga gitarriffen slåss om utrymme med samplingarna och blandas upp med doakörer, handklapp och lite stilfulla etnogitarrslingor.

Du har säkert redan hört "No 1 swartskalle", och det finns fler potentiella hits här, inte minst den snygga "So high".

En klockren sommarplatta, och ännu en stabil partymacka från Amir, Rodde och de andra i det numera sju man starka kollektivet.

Lyssna på Infinite Mass

Cecilia Lundblad