Träffar direkt i hjärtat

Nine Inch Nails nya är fullkomligt oväntad – och därmed helt naturlig

MUSIK

Nine Inch Nails

With teeth (industri)

Först tror jag att han behagar skämta.

I ”Getting smaller” tjurrusar Trent Reznor, mannen som inte direkt gjort sig känd för branschens mest avslappnade inställning till sitt skapande, mot galopperande trumrytmer och ett garagelarm som samtidigt doftar Danko Jones, Queens Of The Stone Age och? The Hives.

Fullkomligt oväntat – och därmed helt naturligt.

Det går nämligen en klart lysande röd linje av såväl genialitet som egensinne genom snart 40-årige Reznors livsverk. En linje som tar sats i debuten ”Pretty hate machine”, och som via ”The downward spiral” och ”The fragile” nu mynnar ut i ett album där varje ton, nyans och känsloyttring känns i hjärtat.

Men så har Nine Inch Nails enda ständigt närvarande medlem en närmast gigantisk källa med inspiration att ösa ur. När senaste studioalbumet släpptes hösten 1999 trodde Reznor att han en gång för alla gjort upp med sina alkohol- och drogproblem. Men det som återigen började som högst modest socialt drickande slutade med att han var nere i skiten. Igen. Följde gjorde en period av tillnyktrande och självrannsakande under vägledning av en psykolog innan arbetet med ”With teeth” kunde börja för drygt ett år sedan.

Det är här vi finner Reznor i dag.

Nykter, slipad och fylld med självinsikt. Eller, som han sjunger i ”Only”: ”Less concerned about fitting into the world, your world that is, ’cause it really doesn’t matter no more”.

Det är en man med stort självförtroende som yttrar de orden, men det skulle bara vara verbal papier maché om han inte haft något att backa upp dem med.

Det har dock Reznor, vilket han här bevisar 14 gånger om. ”With teeth” kanske saknar ”The downward spirals” vansinniga kant och ”The fragiles” desperata ton, men väger upp detta genom att rymma en samling sånger som verkligen försvarar sin närvaro. Redan bekanta singeln ”The hand that feeds” träffar direkt i hjärtat, vilket även kan sägas om ”The collector”, ”Every day is exactly the same”, ”Right where it belongs” eller? ja, i stort sett vilken låt som helst.

Den som inte värdesätter det här är född med hjärtat på fel ställe.

Mattias Kling

ARTIKELN HANDLAR OM