”Tacking” är en älskvärd teori

Markus Larsson gillar The Embassy

Foto: STATION/Rasmus Hägg
The Embassy.
MUSIK

Tacking (pop)

Hej, jag heter Markus Larsson, är 29 år gammal, älskar gubben Bruce Springsteen och kommer från Kiruna. Tolka det som ni vill.

Men att jag gillar de fantastiska och söta popmelodierna på ”Tacking” måste ge duon Fredrik Lindson och Torbjörn Håkansson gråa hår. Embassys ideologi gick åtminstone från början ut på att hata rock, dess ideal och genrens främsta megafoner i media. Det är något rörande över gamla farbröder med försvinnande hårfästen som bygger upp fiktiva världsbilder för att kunna kämpa mot fiender som inte längre finns. Korståget ser ju så fruktansvärt bra ut på papperet. Att kriget sedan bara utspelar sig i deras egna huvuden gör inte saken sämre, tvärtom. Berätta för Guds skull inte att allt, inklusive Lundell, är tillåtet numera.

Tro nu inte att ”Tacking” är en dålig skiva. Det är en älskvärd teori, det senaste plakatet i en halvfärsk rockismdebatt. Sortera gärna in albumet mellan The Band och en bortglömd Ibiza-samling i podden.

Bästa spår: ”It pays to belong”.

Markus Larsson