Kärlek och saknad

Men Anna Ternheim vågar sällan låta känslorna flöda

MUSIK

Separation Road (pop)

Foto: PETER KJELLERÅS
Dramatiskt mörka kostymer Men Anna Ternheims musik får inte Aftonbladets Håkan Steen på fall.

Jag var, verkade det, nästan var ensam om att inte falla huvudstupa för Anna Ternheims debutalbum ”Somebody outside”. Där folk satt och stampade i golvet av entusiasm på Södra Teatern i Stockholm hörde jag bara några rätt fina pianoballader från någon som visserligen hittade en egen ton men mest kändes... bra för att vara svensk.

Stockholmska Anna Ternheim är bra på att skriva melodier som dröjer sig kvar, på ”Separation road” finns rentav fler än på debuten. Tillsammans med producenten Andreas Dahlbäck lyckas hon dessutom klä dem i dramatiskt mörka kostymer av stråkar och effektfullt instuckna elgitarrer.

Men hur olycklig kärlek och hur djup saknad som Ternheim än sjunger om har låtarna svårt att drabba på djupet. Hon vågar sällan låta känslorna flöda fullt ut och orden träffar inte alltid mitt i prick. En rad som ”I’m just another corpse along your road” anar jag att rätt få med engelska som modersmål placera i en så vän sång som ”Feels like sand”.

Eller så är det just det som är grejen och jag som fortfarande inte förstår. Det kan vara så också.

Bästa spår - ”Today is a good day”.

Håkan Steen