Oskarp i konturerna

Tomas Andersson Wij låter de svepande sångerna dominera

MUSIK

En sommar på speed (pop)

Tomas Andersson Wij.

Tomas Andersson Wij firar tio år som skivartist den här månaden. Och på sitt nya album närmar han sig faktiskt försiktigt stämningarna från den trevande debuten ”Ebeneser”.

”En sommar på speed” har drag av samma svävande känsla. Tänkaren från Fruängen är inte riktigt lika skarp i konturerna som han varit på sina senaste skivor.

Samtidigt är förstås Tomas Andersson Wij i dag en artist med betydligt bättre koll på verktygen än för tio år sedan.

Han ville att hans femte studioalbum verkligen ska låta som ett studioalbum, det görs ju så få sådana längre. ”Dyrt” lär ha varit ett ledord.

Rummet tillåts att höras, och det är fyllt av garvade musiker.

Ambitionen resuterar i en vackert arrangerad samling låtar, där titelspåret, en ömsint översättning av Andreas Mattssons ”Summer of speed”, hör til dem som skiner mest.

Ändå har jag ibland svårt att engagera mig lika fullt ut som jag brukar.

Den Tomas Andersson Wij som berättar med metaforer drabbar helt enkelt sällan på samma sätt som den som tar på sig journalistglasögonen och målar bilder.

Och det är de lite mer svepande sångerna som får dominera här.

Bästa spår: ”So long”.