Tittar djupt i glaset

Cat Power bjuder på skönt självutplånande melankoli

MUSIK

Dark end of the street (POP)

Foto: AP
Gör söta covers med viss bitterhet.

Cat Power laddar sin jukebox med fler covers. Här är en sexspårs-ep med slattar från förra vinterns cover-skiva. Söta sådana med lätt rökig ton och viss bitterhet, för att vara precis.

Musiken är ett aldrig sinande soundtrack till Wong Kar Wais film ”My blueberry nights”. Stängningsdags är sedan länge förbi. Likt Tom Waits sitter mannen kvar i baren och dricker sig allt närmare en för tidig grav. Med blott diskplockarens halvslutna öron som sällskap.

Chan Marshall, som sångerskan egentligen heter, andas i mikrofonen. Skönt självutplånande melankoli uppstår. Hon låter oss förstå att även en ashet Chanelmodell känner sig som världens ensammaste gubbe då och då.

Djupast ner i ännu ett överflödigt glas når hon i irländskt tandlösa ”Ye auld triangle” och Sandy Dennys talande ”Who knows where the time goes?” Frågan ekar i mannens huvud när han knallar hem genom den kalla natten.

Bästa spår: ”Ye auld triangle”.

ARTIKELN HANDLAR OM