Paul Weller

Wake up the nation

MUSIK

POP ”Modernismen söker sanningen”. Så skrev författaren och Paul Wellers tonårsvän Paulo Hewitt i mod-antologin ”The sharper word”.

På sitt tionde soloalbum lever Weller upp till orden med en facklas brinnande stolthet. Den 52-årige frisyren vägrar dö som slentrianmässigt rockande kompis till Kasabian. I stället söker han nya musikaliska sanningar i honky tonk, acid jazz, ragtime, drömsk psykedelia, falsettfunk och anti-rojalistisk rock.

”Wake up the nation” är ljudet av en modernist oförmögen att överge den religion han konverterade till i samma stund som han bytte sina Tesco Bombers mot ett par midnattsblå Levi's 501:or i Woking 1970.

BÄSTA SPÅR: ”No tears to cry”.

ARTIKELN HANDLAR OM